Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Växtsjukdomar och deras bekämpande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Växtsjukdomar och deras bekämpande
435
på fosforsyra tilltager växternas
mottaglighet för sjukdomar.
4. Spridning genom smitta.
Många sjukdomar kunna spridas och
vidmakthållas genom förmedling av växter av
annat slag, såväl odlade som vilda. Ett
särskilt intresse tilldraga sig de
”värdväxlan-de” rostsvamparna. Våra kärnfruktträd,
ävensom hagtorn, hysa de s. k.
skålrostformerna av olika arter av gelérost, av vilka
ett par (äpple- och hagtornsrost) utveckla
ett annat stadium på vår vanliga enbuske,
medan päronrosten har ett motsvarande
stadium på den som prydnadsväxt odlade
sävenbombusken (Juniperus sabina). På
krusbär och vinbär finnas flera
värdväx-lande rostsvampar, av vilka en hör
tillsammans med rostformer på starrarter, en
annan med rost på korgvide och en tredje
(filtrost på vinbär) med ”biåsrosten” på
Weymouthtall och andra 5-barriga tallarter.
På rabarber förekommer en skålrost,
tillhörande en rostart på vass. Några av de
värdväxlande rostarterna äro för sitt
fortbestånd absolut beroende av att båda
värdväxterna förekomma i varandras närhet;
andra kunna ändock fortleva, men gynnas
av tillgång till båda värdväxterna.
Utrotande av den värdväxt, som har minst
ekonomisk betydelse, är av stor vikt, men stöter
stundom på stora svårigheter (t. ex.
beträffande enen). Det finnes även en annan form
för smittöverföring genom växter av annat
slag, vid vilken samma utvecklingsform
av parasiten angriper de olika växterna.
Klumprotsjukan angriper sålunda utom
odlade även många vildväxande arter av den
korsblommiga växtfamiljen, t. ex. åkerkål,
åkersenap, lomme och penningskärv. Vid
bekämpandet av klumprotsjuka är det
därför av vikt att dessa ogräs energiskt
efter-hållas. Även många slag av mosaiksjuka
kunna överföras till kulturväxter från
smittade vilda växter.
5. Utrotningsåtgärder. Mot
smittbärare böra åtgärderna givetvis icke
riktas endast mot växter av annat slag
utan även mot angripna individ av den
kulturväxt, som det gäller att skydda.
I många fall är det sålunda mycket
ändamålsenligt att ur en odling avlägsna sjuka
exemplar eller sjuka delar, innan
sjuk
domen hunnit gripa alltför kraftigt
omkring sig. Denna åtgärd kan många gånger
ge bättre resultat än exempelvis
besprut-ningar eller utgöra en värdefull
komplettering av dessa. Många sjukdomar spridas
med fröet, varför det är av största vikt att
smittfritt sådant användes. Även om det
icke är behäftat med smittämne, har dess
kvalitet betydelse för plantans
sundhetstill-stånd: dåligt frö ger svaga plantor, som
lätt duka under för kommande angrepp.
Smittat frö, som i övrigt är av god
beskaffenhet, kan många gånger göras fullt
bruk-bart genom behandling med
desinfekterande ämnen (se Betning). Sjuka växtdelar
och avfall från smittade odlingar böra
behandlas så, att smittspridning genom dem
såvitt möjligt förhindras. Många
sjukdoms-alstrare äro utrustade med särskilda
vil-organ, som kunna bevara sin livsduglighet
under lång tid, stundom ett tiotal år eller
ännu längre. Andra kunna fortleva på döda
växtrester. Det är därför av största vikt att
sjuka växtdelar utan dröjsmål
oskadliggöras, helst genom bränning; sådana föremål
som icke lämpligen kunna brännas, t. ex.
frukter, rotfrukter, lökar o. dyl., kunna i
stället nedgrävas till betryggande djup på
en plats där ingen odling förekommer.
Helst böra de därvid blandas med bränd
kalk. Man bör aldrig kasta sådana föremål
på kompost eller gödselhög, ej heller i
vattendrag, vilka genom smittämnet kan föras
vida omkring. De fallna bladen från träd
och buskar förmedla i åtskilliga fall
sjukdomars vidmakthållande från ett år till ett
annat (t. ex. fruktträdsskorv, flera
rostsvampar, bladfallsjuka m. m.). De böra
därför omsorgsfullt hopräfsas på hösten och
brännas eller läggas i kompost, som täckes
väl med jord. Ögonfläcksjuka och
bladbränna på jordgubbar övervintra likaledes i
bladen, varför det tillrådes att efter svåra
angrepp med lie eller trädgårdssax avklippa
bladskivorna på hösten samt hopsamla och
bränna dem. Vid angrepp av bladbränna på
körsbärsträd förbli bladen fast
kvarsittan-de över vintern; de böra avplockas och
brännas, en visserligen ofta besvärlig, men
mycket verksam bekämpningsåtgärd.
6. Vedväxter. Hos träd och buskar är
det ofta de förvedade delarna, som bära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
