Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ärter - Ärtskocka - Ärttripsen - Ärttörne - Ärtväxter - Ögontröst - Ölandstok - Öronviveln, fårade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
464
Ärtskocka—öronviveln
Av ärtvecklaren skadade ärtbaljor.
vända som sockerärter. F. ö. äro dessa
plantor fullkomligt lika modersorten.
Tröskningen av Ä. bör ske med
försiktighet, då de eljest mycket lätt slås sönder. Om
torkning på artificiell väg är av behovet
påkallad, bör även denna ske försiktigt.
Handrensning av Ä. för trädgårdsbruk är i de
flesta fall nödvändig. E. N—n.
Sjukdomar. Ärtbladmögel
(Pero-nospora pisi). Bleka bladfläckar, på
undersidan täckta av gråviolett mögel; bekämpas
i händelse av behov genom besprutning med
kopparpreparat. Mjöldagg {Erysiphe
polygoni, Sphaerotheca humuli).
Spindel-vävslikt, vitt, mjöligt överdrag på blad och
stjälkar; bekämpas genom bestoftning med
svavel eller besprutning med
svavelpreparat; ärthalmen bör efter skörden brännas.
Fläcksjuka (Ascochyta pisi). På blad,
stjälkar och särskilt baljor rundade,
insjunkna, bruna fläckar med mörkare kant;
unga plantor angripas ofta i rothalsen,
varvid plantan dödas eller hämmas i växten.
Man bör använda friskt, fläckfritt frö eller
i brist på sådant beta fröet; odlingsplats
bör växlas och ärthalmen brännas. Ä r t
-rost (Uromyces pisi). Rödbruna eller
svartbruna, pulverartade sporhopar på blad
och stjälkar. Denna rostart har ett
skålroststadium på Euphorbia cyparissias och
esula; dessa arter böra utrotas i närheten
av odlad jord. Stjälkröta kan
förorsakas av flera olika svampar (Aphanomyces
euteiches, Fusarium-arter, Ascochyta pisi).
Stjälkens nedersta del skrumpnar och
mörknar, plantan vissnar eller gulnar i förtid.
Bekämpas som fläcksjuka; i vissa fall kan
övergödsling med salpeter minska
skadegörelsen. Th. Lfs.
Skadedjur. Bladlöss, Trips (se
d. o.). Ärtgallmyggan
(Conta-rinia pisi) lever som larv inuti baljorna
på ärter. Larverna äro blekgula och bli
blott c:a 2 mm. långa. Förpuppning i
jorden. Ofullständigt känd skadeinsekt.
Ärtvecklaren (Laspeyresia funebrana)
lever som larv inuti baljorna på ärter av
skilda slag och gnager där på de omogna
ärterna. Fullvuxen går larver ut och ned
i jorden, där den nära ytan spinner in sig
i en kokong för att i den övervintra till
följande vår, då den förpuppas. Efter svårt
angrepp bör jorden djupgrävas och nysådd
av ärter ske på långt avstånd från platsen.
Ärtviveln (Sitona lineatus) är en gråbrun,
randig skalbagge om 4—5 mm. längd. Den
övervintrar som fullbildad och angriper de
spirande ärtplantorna genom små gnag i
bladkanterna. Ju tidigare angreppet sker,
desto svårare skadas ärterna. Larverna leva
i jorden på de på rötterna befintliga
bakterieknölarnas bekostnad. Bepudring med
arsenik- eller nikotinhaltiga pulver kan
stundom skydda plantorna. A. T.
Ärtskocka, se Kronärtskocka.
Ärttripsen, se Trips.
Ärttörne, se Ulex.
Ärtväxter, se Leguminosae.
Ögontröst, se Veronica.
Ölandstok, se Potentilla.
Öronviveln, fårade (Otiorrhynchus
sulca-tus), är en 9—13 mm. lång skalbagge med
trynlikt förlängt huvud och starkt fårade
och smågropiga täckvingar. Färgen är
svartbrun. Larverna, som äro fotlösa, vita
och köttiga, träffas stundom på rötter av
vissa prydnadsväxter i drivhus, ss.
cykla-men, ormbunkar, dracenor m. fl. Vid
omplantering kunna de lätt upptäckas och
bortplockas. A. T.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
