Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - C. af Wirsén: Clas Livijn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
’ &.AE8 LIVIJN.
han till Hammarsköld: "det första jag blir Robespierre och
får diktera en statsförfattning, skall jag realisera den som
han i sin dedikation till rådet i Genève så lyckligen målar."
Från Stockholm )iade han till W. W. insändt ett antal Xenier,
hvilka sällskapet beslöt belöna, oaktadt den okände
författaren gjorde sällskapet och dess medlemmar till föremål för
gyckel Vid namnsedelns öppnande fann man icke något
namn, utan i dess ställe krigsknektens ord: Spå ho thigslog?
Livijn har sjelf om dessa Xenier anteckuat, att de belönades
måhända mera i afsigt, att få veta författarens namn än för
något verkligt dem inneboende värde. Att föröfrigt Livijn
kunde skrifva roliga Xenier, det intygar t. ex. det lilla
epigram, som efter honom är förvaradt:
Rimmets under är stort i vattnena. Ja det förvandlar
Rama prosan i vers när det på Balterna går.
Men intet af de till W. W. iülemnade styckena i dylik
rigtning kan jemföras med ofvanstående satiriska utfall möt
Gyllenborgs dikt. Måhända äro de äfven af den anledning mindre
anslående, att vi sakna tillräcklig bekantskap med de
behandlade personerna, för att rätt kunna uppfatta det träffande i
orden. Den för tillfället fungerande præses synes icke hafva
varit rätt nöjd med detta anfall på sällskapet och dess
medlemmar, såsom man kan finna af hans yttrande till protokollet:
"För att spara sällskapet förebråelsen för en pedantisk
intolerans och en hög egenkärlek, var det nödigt att vid
uppläsandet af denna såkallade satir eller rättare sagdt dessa
Epigrammer anmärka de ställen, som utmärkte sig genom
något lyckligare drag af snille. Men att upptaga den under
en allvarsammare granskning, har jag trott sällskapets
värdighet förbjuda. Att ifra mot författaren, torde icke förtjena
mödan, helst då I, Mine Herrar, genom Edert snille och Edra
talanger, ären tillräckligt fredade för löjets vanmäktiga anfall.
Det är endast jag, som skulle ega skäl att klaga öfver en
alltför bitter ironi."*) Sjelf yttrade Livijn i bref till Ham-
*) W. W:s handlingar, protokoll öfver sammankomsten d. 20
Maj 1804. Livijns handskrifter Del. I, Lyrica.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
