Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - C. af Wirsén: Clas Livijn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CLAES LIVIJN.
ii
En blomsterkrans af Dansken flätas ses:
Britannern som Cherub i ofterrönen sväfvar
Och Italienarns hymn kring hvalfvets höjder bäfvar,
Vid dörm Herr Gallus står,
Helt nyförgylld och gjord i år,
På lena sorgespel och c-pop er plockar
Och hittar på ett .korn och skråckar,
Och Svensken löper dit
Att få en bit.
Huruvida nu dessa verser äro alldeles desamma som jie till
akademien inskickade, detta kan vara osäkert. Att imellertid
den iusända täflingsskriften varit af gäckande beskaffenhet,
synes afgjordt. Det bestyrkes ytterligare genom ett bref från
Hammarsköld af den 1 Juni 1809, i hvilket denne föreslår,
att Livijn och han skulle tillsammans låta trycka "de små
vackra stumpar, som täflat för priset i svenska akademien
bland dessa nämner han särskildt Apollos tempel, visor efter
Horatius, Hjeltemodet med sina noter, m. fl. Orsaken
hvarföre Livijn och Hammarsköld nöjde sig med sådana
småupp-tåg och icke inläto sig i en allvarligare strid med
akademi-sterne, synes till en del hafva varit obenägenheten att under
då äoinu rådande trycktvång våga sig på någon djerfvare
och mera öppen polemik. Imellertid förberedde Livijn sin
roman Lif berg äfvensom sin bearbetning af Tiecks
Mästèr-katt. Under tiden insände han ytterligare till akademien en
dikt kallad Hjeltemodet*) ur hvilken Arwidsson anfört
åtskilliga verser. Det är det predikande antithes-manéret, som
förlöjligas Yi anföra här som exempel de fyra sista verserna,
af hvilka Arwidsson utelemuat de tvenne första:
Tirfing drag med hjeltemod och manlig syftning,
Gå mot Turnus, Askans**) son i rättvis strid 1
Sök att hinna branten utaf ärans lyftning,
Vördad af din samtids sena eftertid.
Med den lugna sans, som aldrig vekligt bäfvar,
Lik den stod, som tempelhvalfvets krona bär
Du kring ärans rymd aërostatiskt sväfvar
Och din lefnad sig i aftonpurpur klär.
*) Se Arwidssons företal till Livijns skrifter s. X.
**) Ascanii?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
