Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - C. af Wirsén: Clas Livijn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
CLAES LIVIJN.
flock jagad från Konsulers Älabasterthroner; de tvenne sista
dejligheterna hafva ingenting motsvarande i originalet.–-
Om Oxenstjerna och Regnér blifvit rådfrågade, skulle de
säkert upplyst hvad purpura venale m. m. betyder. Metriska
öfversättningar äro ej så alldeles onyttiga; om de ej gagna
till annat, torde de åtminstone tillkännagifva ordens betydelse
i "synnerhet för sådana, som antingen icke kunna eller vilja
rådfråga sig med glosboken. — Men allraskönast i detta Ode
är slutkomplimenten till Grosphus, hvilken Öfvers, låter hyllas
af 100 hjordar. Detta är egentligen just icke så artigt, ty
huru lätt kunde icke någon säga i omvändt förhållande:
qvalis greæy talis reæ, och börja på att fråga efter Grosphi
undersåtare, samt huru en hvar af dem för sina hyllningar
belönas? Men om också någon Grosphus känt sig smickrad af
denna hyllning, borde likväl Öfvers, icke varit så elakt
satirisk; ty på rent allvar kan man väl ej mena mugire (böla)
med hylla, så framt desse ord icke äro liktydiga."
De öfversättningar af Odet till Grosphus och af
Sekular-sången, hvilka förekomma i N:o 7 och N:o 9 af Polyfems
andra samling, äro af Elgström och skulle förmodligen lemna
prof på huru öfversättningar efter regeln borde göras.
Olof Mollbergsson, som i hufvudsyftningen af sin
granskning utaf Wallin onekligen hade rätt, och som dessutom i
densamma visat sig som en ganska farlig fiende, en motstån
dare, hvilken skämtets och satirens vapen stodo väl till buds,
sökte nu ytterligare genom parodier förlöjliga det rådande
öf-versättningsmanéret. Dessa parodier äro mästerliga, likaså
deras företal. De förekomma i N:o 14 och 15 samt 42 af
Polyfem. Anständiga äro de icke, men genom jemförelsen
med originalerna i högsta grad komiska. Som det bästa af
alla dessa stycken må nämnas den parodi på Horatii 4:de
Ode i 2:dra boken, som börjar: "Min Wilhelm hvi är du så
ledsen och blyg?" Horatius söker, som bekant, trösta Xanthias för
hans kärlek till en slafvinna, och anför som exempel Achilles och
Ajax, samt antyder, att den Phyllis, som Xanthias älskade,
kanske sörjde en kunglig börd o. s. v. Hos Livijn åter
anföras Genbraler och Presidenter som4 uppmuntrande förebilder
för Wilhelm i hans kärlek till Lena, och den gissningen fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
