Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - C. af Wirsén: Clas Livijn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CLAES LIVIJN.
ii
kastas att hennes far nog dör som minister. För att rätt
bedöma dessa parodier, bör man imellertid uppfatta dem som
föranledda af författarens ovilja mot det förvända i tidens sätt
att öfverflytta forntidens skalder på vårt språk, den
godtyckliga parafrasering, som dock stundom till råga på allt kallade
sig verbal öfversättning.*
Livijn önskade alltmera, att Polyfem skulle blifva en
politisk tidning. Sjelf var han ifrigt missnöjd med förhållandena
under en del af år 1810 och tyckte att efter Carl Augusts död
Sverige blifvit öfvergifvet af sin goda engel. Livijns ord torde
återgifva svenska folkets oroliga stämning innan Carl Johan
ännu blifvit thronföljare. Han fruktade att fäderneslandet
skulle falla ett rof för den östra granne, som nyss med
Napoleons begifvande plundrat det på Finland; med sorg
betraktade han den svaga, värnlösa ställningen. "Men i alla fall
har jag för min lilla obetydliga person beslutit att aldrig lefva
under Ryskt välde; då blifver jag hellre gemen soldat i
Frankrike." Ty för detta Frankrike hade Livijn, trots sin
motvilja för dess vitterhet, de lifligaste sympatier: det var ju
revolutionens land, och om än den mäktige kejsaren ej visat
sig Sverige mycket bevågen, kunde Livijn dock aldrig glömma,
att Napoleon med eller mot sin vilja gick revolutionens
ärendes. Detta var i hans yngre mannaålder; sedan modifierades
hans åsigter något rörande dessa ämnen. Imellertid ville han
göra Polyfem till organ för sina idéer, och hoppades att
någon skulle "fatta Swifts penna," för att teckna de misstag
Sveriges ledande män efter hans förmenande begått; för sin
del ville han icke undandraga sig att till tidningen lemna
några skizzer i politisk rigtning. Han var trött vid det
literära käbblet med Journalen och ville, att man skulle åstad-
*) Vi sluta nu vår redogörelse för Polyfems verksamhet,
emedan detta skulle föra oss från vårt egentliga ämne. För dem,
som betvifla, att denna tidning kunnat verka välgörande, påpeka
vi blott t. ex. de af Askelöf skrifna artiklarne om Religiositeten
i Sverige och om Predikningar, mycket i "Den Nya
Vitterhets-skolans Betänkande om Svenska Akademien och den goda
smaken," samt i "Slutlig förklaring." I dessa sista uppsatser är dock
tonen stundom för öfvermodig. Vi erinra vidare om de af oss
omordade Nybergska och Mollbergsonska artiklarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
