Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - N. L—r: Läsning för hemmet (Snorre Sturlesson: Konungaboken. Öfversatt af Hans Hildebrand)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
påminnelser vid och i anledning af svenska språkets behandling
i sjelfva öfversättningen.
Hvad som vid läsningen af herr H:s arbete nästan allra
först faller i ögonen, är den stora mängd isländska ord med
försvenskad form, som deri förekomma. Den, som har en
något fullständigare kännedom om det gamla språkets
ordförråd, rör sig med lätthet bland alla dessa gamla känningar,
och njuter af en viss hemtrefnad, då han från det plock af
glosor från snart sagdt alla jordens vrår, som i så många
böcker bjudes honom under namn af svenskt språk, öfvergår
till herr H:s bok och der återfinner så många äkta födda
afkomlingar af den gamla norräna tunga, endast klädda i en
efter tidens kraf mer lämpad drägt. Men öfversättningen är
ju icke närmast gjord för sådana läsare, hvilka äro i tillfälle
att studera det gamla målet, utan för dem, som icke kunna
det. Desse senare ställa derför med rätta samma fordringar
på en öfversättning från fornspråket som på hvarje annan
sådan af god beskaffenhet, nämligen att hon på ett för hvarje
bildad svensk fattligt samt väl vårdadt språk, så vidt möjligt
är, ordagrant återgifver originalet. Men af de i denna
öfversättning brukade orden äro icke få alldeles utgångna, ur det
nu brukliga skriftspråket, till och med ur allmogemålen, och
helt säkert fullkomligt främmande för största delen af bokens
läsare. Vi kunna rätt väl tänka oss den starka böjelse, som
måste uppkomma hos en öfversättare af fornnordiska skrifter,
att genom upptagning af gamla ord rikta och rensa
nysvenskan. Det är äfven naturligt och nödvändigt, att en sådan
öfversättning måste och bör i både stil och språk få ett visst
fornt tycke. Men just den starka lockelse till användning af
gamla ord, som måste gifva sig tillkänna vid sådana företag,
och det ypperliga tillfälle att gagna det nu varande
skriftspråket, som dervid erbjuder sig, böra, enligt anmälarens åsigt,
mana till den största varsamhet. Herr Hildebrand har icke
gått så långt som en eller annan af sina föregångare, hvilka,
harmsne öfver det vämjeligt orena skick, i hvilket svenska
språket stundom framträder, velat på en gång ösa dit så
mycket som möjligt ur det gamla språkets källa. Men enligt vår
mening har äfven han gått för långt. Öfversättaren säger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
