Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - N. L—r: Läsning för hemmet (Snorre Sturlesson: Konungaboken. Öfversatt af Hans Hildebrand)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LÄSNING WéK HBMMKT,
45
na mera icke torde vara möjlig, isynnerhet då just icke
mycken vinning skulle göras genom förändringen.
it det tålamodsprövande göromålet att öfversätta och
förklara de många, af äldre skalder diktade, qväden, hvilka i
stor mängd finnas inströdda i Konungabokens text, har herr
H. egnat en synnerlig omsorg och sökt återgifva dem så,
"att öfversättningen icke innehåller något mera eller något
annat än originalet"; men deremet icke ansett det nödigt att
i allt söka iakttaga den gamla verskonstens stränga bud, hvilka
svårligen kunna tillämpas på det nuvarande språkets försvagade
former". Emellertid har det lyckats öfversättaren att nästan
öfverallt behålla bokstafsrimmet (alliterationen), och de
till-fftllen, då en bild eller omskrifning måst utbytas mot en annan,
äro icke särdeles många. En anmärkning upplyser då om,
hvari denna afvikelse består.
Det medgifves gerna, att en öfversättning äfven i formelt
afseende bör så fullständigt som möjligt .ansluta sig till
originalet, och att således en isländsk strof icke är fullt riktigt
återgifven om icke det eller de slags rim, som deri
förekomma, äfvenledes behållas. Vi hafva både af herr H. och
andra många väl gjorda öfversättningar, i hvilka alliteration
finnes. Men hvad assonansen eller midrimmet beträffar, torde
det väl helt enkelt vara omöjligt — såsom herr H. äfven
antyder — att söka använda sådant vid öfverflyttning till nyare
språk. Ett går dessutom härvid framför allt, nämligen
tydligheten, och för vår del föredraga vi utan ringaste tvekan den
senare framför alla slags rim, då icke fullständig
samstämmighet mellan original och öfversättning kan uppnås. I nu
förevarande fall blir offret så mycket lättare, som det poetiska
värdet af dessa qväden, i allmänhet taget, är högst litet eller
intet3"), och dessutom i de allra flesta fall de poetiska skön-
*) Till undantagen hör ett qväde till konung Harald Gråfäll
af övind Finsson, hvilken för sina dråpliga skaldegåfvor fick
tillnamnet Skàldaspillir, skaldefördunklaren. Denne, som var den
ädle och gifmilde Håkan den godes frände och vän, vredgades
öfver hans efterträdares, Gunhildssönernas, kärlek till guldet, och
diktade ett qväde, i hvilket depsas snålhet tadlas och Håkans
gifmildhet lofordas. Harald, som var en af dessa Gunhildssö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
