Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - N. L—r: Läsning för hemmet (Snorre Sturlesson: Konungaboken. Öfversatt af Hans Hildebrand)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
LÄSNING 7ÖB HEMMBT.
heterna endast kuuna kannas, när man läser den isländska
texten, enär de på intet sätt kanna överflyttas med innehållet.
För språkets skull äro dessa visor af stort värde, och
ur literaturhistorisk synpunkt liksom äfven i sin egenskap af
källor för Snorres framställning sakna de icke häller betydelse.
I förra afseendet visa de, huru mägtigt förkonstlingens välde
hade blifvit i sången, sedan den djupa och allvarliga
eddasången tystnat.
Att på god och ledig svenska återgifva alla dessa verser
i originalets versmått har hittills icke lyckats någon, och
ingen skall hädanefter förmå det Äfven herr Hildebrand har
nödgats begagna samma nästan våldsamma medel, som
författarne sjelfva och andra öfversättare, nämligen i öfrigt alldeles
obrukliga ord, sammansättningar och uttryck samt eljest såsom
otillåtliga ansedda omkastningar i ordens ställning och
konstruktion. Då herr H. en gång föresatt sig att, så troget
som möjligt, återgifva visornas både innehåll och form, voro
dessa utvägar alldeles nödvändiga, och han bör lika litet
som hvarje annan öfversättare klandras för att hafva nyttjat
dem, för så vidt nämligen det ej skett i onödan, hvilket väl
ock någon gång inträffat. Men vi tro, att herr H. hade
gjort bättre uti att antingen helt och hållet uppoffra
alliterationen eller i likhet med Munch endast öfversätta sådana
ställen, hvilkas innehåll är af verkligt historisk betydelse eller
är jemförelsevis lätt att återgifva och för öfrigt meddela
redogörelse i obunden stil för den del af innehållet, som är af
någon vigt för sammanhanget. Derigenom hade han för egen
del undsluppit en möda, hvilken icke på något sätt motsvaras
ner, blef naturligtvis förbittrad, sände bud efter skalden, anklagade
honom för otrohet och kallade honom sin ovän. DåqvadÖvind:
En drotten jag egde.
innan, kung, jag dig kände —
åldern mig tryckcr — icke
önskar jag mig den tredje.
Trogen var jag käre drottnen;
två sköldar bar jag aldrig.
Fylla din flock jag kan blott;
fälla mig snart skall åldern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
