Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
oLA.E8 LIVIJN.
i berättelsen. — Ändtligen kommer hjeltens plötsliga död som
en temligen sällsam öfverraskning. — Med alla dessa fel är
dock Samvetets Fantasi ej utan stora förtjenster.
Skjutsbondens berättelse om förloppet vid den unga flickans afrättning
är förträffligt hällen, likaså framställningen af den verkan,
som nämnde beskrifning gör på förbrytaren. Berättelsen
framskrider vidare i sin helhet med ett episkt lugn, och Livijn
förlorar sig aldrig i sin vanliga lek med sentenser och
paradoxer. Han låter händelserna sjelfva tala, och de göra
det äfven på ett ganska kraftigt och gripande sätt. Men
en dystert sjuklig stämning breder sig dock öfver det hela,
och med en känsla af lättnad vänder man sig från
Livijns arbete till Dahlgrens gladare stycken i den Opoetiska
Kalendern.
I samma kalender förekommer ännu ett arbete af Livijn.
Det är säkerligen bland de bästa han skrifvit och förtjenar
derföre att noga betraktas. Det hetär "Skaldens Harpa", och
det är ett stycke "sångarhämd", som här på prosa tecknas.
En mäktig konung i sagotiden har af en trollqvinna mottagit
ett svärd, "som var på sådant sätt för gjordt, att hvarje gång
det drogs ur skidan, skulle seger dermed följa. Detta var
också orsaken, sades det, hvrrföre han egde så stor lycka i
krig; likväl hade hon lagt honom det före, att han aldrig
skulle med samma svärd hugga
Efter dvergarnes skepp,
I dess ljudande mast,
I dess klingande tåg,
I dess dönande köl,
ty då skulle det blifva hans bane". Han hade ofta frågat
trollqvinnan efter meningen i denna föreskrift, men af henne
fått det svar, "att när han fick veta sådant, så förlorade
äfven svärdet sin kraft".
Konungen var vild och grym, en skräck för hela trakten
och för sitt eget husfolk. En qväll kom en vandrande spelman
till borgen. När hexan smidde det segerrika svärdet åt
konungen, hade hon invigt det i en ung flickas blod, hvilken
hon för detta ändamål röfvat. Det är flickans älskare och
hämnare, som nu kommer och spelar harpa för konungen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
