Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - C. af Wirsén: Clas Livijn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CLAes LIVIJN. 93
litet och hänande paradoxi, skulle man upptäcka ett hjerta,
fullt af högmod, ßjelfbeundran, känslohyckleri och ett djupt
förakt för andra". Sjelfva framställningen af.romanens
innehåll, af händelserna i densamma, har recensenten i
Literatur-tidningen gjort med en viss bitterhet. Vi anföra densamma
till större delen, för att gifva en förställning mindre om
romanen än om Literaturtidningens stämning mot densamma.
"Vår Zachäus uppträder först i Upsala. Han längtar från
detta ställe. "Jag vill något bättre — säger ban — än höra
ett evinnerligt kärlekskirr af vitterhetens småsvenner; änskönt
det är muntert att se, huruledes dessa smäktande
mennisko-adagior, med kinder som pioner och ansigten som fultynåna- <:
den, hafva ett dagligt tråk och bråk med aningens trängtan,
ej märkande att deras ändamålslösa pojktrånad icke är något
hvarken mer eller mindre än förklingande toner af den till
fru Venus’ hof ledande spelmannens musik". Han "äcklas
vid detta folket, vid dessa helgon utan gloria, vid dessa
riddare utan svärd". *) Dessa menniskobarn, de der, jagande
"Hinc illæ lacrymæ", skulle niaii nästan vara frestad att
utropa. Livijn hade i dessa ord gycklat med Upsalapoeteme,
och hade gjort detta på ett visserligen ingalunda anständigt sätt.
Derföre borde man i Literaturtidningen fråndöma Spader Dame
den höga plats inom Sveriges humoristiska literatur, som man
nog annars tillerkänt boken. Det är oss visserligen icke obekant
att Literaturtidningen med oväld anmärkte felen jemväl i
partivännernas arbeten; så var oftast förhållandet med dess
recensioner öfver Hammarskölds arbeten. Öfver Lycksalighetens ö
finnas i Literaturtidningen tvenne’ olika recensioner, af hvilka den
första är ganska klandrande; åtskilliga Af dess anmärkningar
gendrifvas dock i den andra . granskningen, hvilken äfven
otvifvelaktigt är bättre!* Flera andrå exempel skulle kunna anföras.
Men recensionen öfver Spader Dame är skrifven med så mycken
bitterhet, med en så tydlig obenägenhet att se arbetet ur den
enda synpunkt, hvarifrån det kan ses, f^r att rätt uppfattas,— att
man med ledsnad nödgas antaga, att det Livijn ska utfallet mot
Literaturtidningens vänner ej litet inverkat på omdömet. Livijns
uttryck om "de sjelfkanoniseradc helgonen" måste väl särskildt
iörerfalla misshagligt. Å ena sidan kunna vi ej fullkomligt gilla
det förflugna skämt, som Livijn här drifver, ehuru det ej heller
alldeles saknar sin udd; å den andra tro vi, att.det satt
Literaturtidningen i för dåligt lynne, för att hon med tillbörligt lugn*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
