Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - C. af Wirsén: Clas Livijn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
claes livijn.
103
Det bör tilläggas, att åtskilliga situationer äro af mycken
komik. Som exempel må bär nämnas skildringen af det tillfälle
då Jöns Jönssons hustru talar med Schenander, hvilken hon
tror hafva stulit kronomunderingen och karpusen. Det är ett
stycke "miserè", som här mästerligt tecknas. Fattigdomen
i dess små förhållanden och de trakasserier, för hvilka den
stundom kan vara utsatt, samt de medel, hvarigenom den
söker tillvinna sig ynnest hos "höga öfverheten" på orten, der
som d^enna ej går så alldeles opartiskt tillväga, — allt detta
är så kraftigt och klart framstäldt, att det hela gör ett
oemotståndligt intryck. "Kära tjuf," säger gumman, "tag fram
karpusen. Kronolänsmannen vet att vi ärnat skänka den åt
honom, efter som hans fru skall till hösten hafva en ny pels,
fodrad med billerskinn. Får han inte karpusen, så går det
dig aldrig väl". Så yttrar sig den beklämda hustrun, sedan
hon först i sin komiska beskedlighet sökt förmå den oskyldigt
misstänkte Schenander att utlemna effekterna genom det löftet
att han i så fall skulle få behålla skinnpelsen och få en sup
på köpet. — Angående den sista anmärkningen öfver den
disharmoni, som nästan hotar att tillintetgöra styckets skönhet,
har det redan blifvit påpekadt, att den kärleksfullhet, som
jemväl i det vildaste bizarreriet låter förnimma sig, kan anses,
i förening med det bleka ljus som slutet sprider öfver det
hela, bibehålla harmoniens välde, särkildt då man fäster
upp-märksamhetei) på det substantiva, som finnes i Schenanders
åskådningssätt, den idealitet, som midt i förvirringen
onekligen kan uppfattas. Litteraturtidningens påstående, att i
Spamer Dame vansinnigheten alltid får ett afgjordt företräde för
förståndet liksom i röfvarromanerne Rinaldinerne föreställas
såsom de ende ädle män på jorden, — detta påstående "kan
hemta ett visst sken af sanning från den egenskap, hvilken
boken delar med många, att ej säga alla
genomhumoristiska arbeten, att likasom vända upp och ned på alla
förhållanden; men ser man närmare efter, så finner man, att så icke
är fallet. Det är icke meningen att upphöja vansinnet till
en sådan värdighet. Men väl riktas anfall oaflåtligt mot det
materialistiska förstånd, som gör den lägre nyttan till högsta
mål, mot egoism, förtryck och flärd mot "konvenansen" i de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
