Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Hans Hildebrand: Arkeologi: Stephens: The Old-Northern runic monuments of Scandinavia and England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
arkeologi.
som, efter hans åsigt, för på villovägar". Under förklarande,
att jag för egen del i det hufvudsakligaste ansluter mig till de
principer och de förklaringar, som professor Bugge framstält,
lemnar jag hela denna vigtiga och intressanta sida af frågan.
Den som icke haft tillfälle att sätta sig in i ämnet, kan
måhända fråga: äro dessa "forn-nordiska" runskrifter af sådan
vigt, att de förtjena afhandlas i ett arbete’ på 1038 sidor, till
hvilket föröfrigt supplementer utlofvas, samt att blifva
föremål för en liflig diskussion mellan vetenskapsmän. Till svar
på ett sådant spörsmål vill jag här yttra några ord.
Det torde vara allmänt bekant, att i norden, synnerligen
i Sverige, finnes en rikedom af runinskrifter, de flesta huggna
i sten. Med få undantag tillhöra dessa öfvergångstiden från
hedendom till christendom och den första christna tiden. Men
man har af gammalt känt några runinskrifter, som starkt
afvikit från de vanliga, utan att man kunnat åt dem anvisa
någon lämplig plats, hvarken i chronologiskt eller ethnografiskt
hänseende. Man tillgrep då den enkla utvägen att titulera •
dem "främmande". Emellertid tilldrogo de sig tid efter an~
nan uppmärksamhet; särskildt har den norske häfdatecknaren
P. A. Munch inlagt stor förtjenst genom att försöka deras
tolkning. Nu sedan fynden mycket förökats och samtliga
blifvit framlagda i Stephens’ arbete, kan man icke längre
betvifla, att de i norden funna inskrifterna äro af inhemsk
upprinnelse. Derigenom vinner naturligtvis frågan öm den plats,
som bör anvisas dem, mycket intresse. Denna grupp af
inskrifter består, såsom sades, af ett slags runor, som äro
mycket skiljaktiga från de vanliga. Man har på detta sätt i
norden tvenne runalfabetet sins emellan skilda, ehuru
utvecklade, tyckes det, från en gemensam rot. Man bör derföre
hoppas, att en tillfredsställande förklaring af de sällsyntare
inskrifterna skall sprida rikt ljus öfver vårt folks tyvärr
alltför litet kända förhistoriska period.
Men under don forn saksperiod, som tillerkännes nordens
germanske inbyggare, jernåldern, har man urskilt tvenne
bestämdt olika perioder, af hvilka den ena väl följer på den
andra, men icke i denna eger sin upprinnelse. Begynnelsen
af den senare periodens kultur måste man således söka utom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
