Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Hans Hildebrand: Arkeologi: Stephens: The Old-Northern runic monuments of Scandinavia and England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
arkeologi.
men, utan synes vara ett mellanting, med en starkt utpreglad
’germanisk* och en kanske ännu starkare framträdande
’skandinavisk1 sida. Det har tillhört ett folk, som gått under i
tidens ström, som blifvit öfversköljdt af en inträngande
folkbölja — ’ett närbeslägtadt skott af gotisk rot’."
Det skulle icke förundra mig, om framtida fynd och
framtida forskningar — jag hoppas på båda delarne — skola
stadfästa denna professor Gislasons åsigt.
Frågan om förhållandet mellan de båda slagen af
runinskrifter är icke uteslutande af språklig natur. Om man
egnar sin uppmärksamhet i främsta rummet åt bokstäfvernas
form, får frågan äfven en rent arkeologisk sida. Liksom
man jämför de vanliga fornsakerna från de båda åldrarne, för
att på grund af stil, arbetssätt och dylikt, sluta sig till deras
inbördes förhållande, så måste man äfven göra med de ädlaste
af de båda tidskiftenas fornlemningar, bokstäfverna. Hvad
som dervid genast tager vår uppmärksamhet i anspråk är den
omständigheten, att den äldre runraden är vidlyftigare och
kunde derigenom fullständigare svara mot ett utbildadt språks
behof än den yngre. Man hade snarare väntat ett motsatt
förhållande. Emellertid är det den allmänna åsigten, att det
yngre, fattigare alfabetet är utbildadt ur det äldre och rikare,
men jag har svårt att fatta möjligheten af detta antagande,
ty det innebär nödvändigt den föreställning, att ett folk som
haft ett ljud, och för dettas beteckning ett särskildt
bokstafstecken, under tidernas lopp bortkastat detta tecken, utan att
förlora ljudet, hvarför de ock under en senare tid nödsakades
att för samma ljud uppfinna ett nytt tecken. Den enskilde
kan väl tillåta sig sådana åtgärder, men svårligen hela folket,
allra minst innan det blifvit genom en i något afseende till
öfvermätt utbildad civilisation bortkonstladt. Något
annorlunda gestaltar sig förhållandet, när man antager, att ett nytt
folkelement inkommit med den yngre jernåldrens uppkomst.
Man skulle visserligen då kunna antaga, att detta folk — under
här eller annorstädes begagnar uttrycket germaniskt menar jag
dermed sammanfattningen af tyskt och nordiskt (skandinaviskt).
Germansk i denna omfattande mening motsvarar professor
Gislasons (och i allmänhet danskarnes) uttryck gotisk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
