Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
INDIVIDUALISM OCH SJELFSTTBELSE.
sträfvan att vilja eftergifva något af denna statens
myndighet, eller • utvidga kommunens sjelfständighet till suveränetet.
Sålänge man vidhåller nämda grundsats, betyder
decentralisa-tion endast kommunernas frigifvande till egen styrelse inom
de af staten gifna lagars gränser; då deremot confederation
ju betyder suveräna staters förbund. Och det torde särskildt
i vår tid vara af vigt att vid alla dylika vare sig
upplösnings-eller föreningsprocesser, strängt fasthålla detta atatø-begrepp,
som från bägge hållen så gerna lemnas ur sigte. Ett genom
nationela splittringar försvagadt rike, som eftergifver något af
sin statsenhet, decentraliserar sig icke, det står blott på
öfvergång till att sönderfalla i flera stater, och i Europa sker
dylikt helst så, att de lösgjorda delarne attraheras till starkare
statsenheter. Nationelt befryndade riken, som vilja confederera
sig genom ömsesidiga eftergifter af sin statssüveränetet, böra
icke bedraga sig med föregifvandet, att de tillämpat
decen-tralisationens princip, ty de måste sträfva att blifva en stat,
så vida de ej skola försvagas genom det oenighetsfrö, som
gömmes i hvarje delning af suveränetet. Och hvarje stat, som
njuter den oskattbara lyckan att ega en på historisk
utveckling och naturlig förvandtskap grundad nationel enhet, skulle
bortkasta ett af sina vigtigaste lifsvilkor, om den eftergåfve
•det ringaste af den politiska enhet, som i lagstiftning och
rättsskipning finner sitt uttryck. Denna grundsats torde icke
annorledes kunna modifieras än så, att de sjelfstyrande
kommunerna medgifvas befogenhet att inom lagens gränser och
under lagligt ansvar utfärda gällande förordningar och
ordningsstadgar. Ty så länge man ännu åt något slags samhälle
tillerkänner befogenhet att positivt verka för befordrandet af
allmänt väl, måste detta syftemål vara hela folkets
harmoniska lif, och det kommunala samfundet derför vara bundet
till statens allmänna lagar. Så vida man blott skarpt fasthåller,
att all dylik samhällsverksamhet består i skatters upptagande
och användning, och att den sålunda innebär ett tvång öfver
individen, är det gifvet, att de som tvingas måste ega något
skydd mot godtycke; och den protest mot statsstyrelsens
godtyckliga makt och välvilja som ledt till kommunernas frihet,
skulle i sanning hafva medfört sorgliga följder, om den ledde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
