Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - C. af Wirsén: Svensk skönliteratur: (Wikander: En konung; Iwar Vidfamne; Peder Rank)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
SVENSK 8KÖXLITXRATU&.
lat alla möjliga drag, både stora och små, både yigtiga och
ovigtiga, till dess han slutligen hade alla de reqvisita samlade,
som han ansåg erfordras, för att framställa masken af det
ideal, som föresväfvade hans fantasi och fyllde honom — det
kan icke nekas — med en ganska varm och äfven ganska
vacker hänförelse. Men nu kommo de ömma tonerna: det
gällde att sätta de samlade bitarne så tillsammans, att de
bildade ett helt, och härför fordrades att fylla de historiska
paltorna med en lefvande person; men det experimentet har
blott lyckats för förf:s egen fantasi, utan att han förmått
påtvinga hvarken läsare eller åskådare den illusion, den tro på
fantasiproduktens verklighet, som skulle göra den till en äkta
poetisk bild. Det stannade vid kostymen, som nu hänger der
lika litet tillfredsställande för det konstnärliga sinnet som den
berömda historiska maskeraddrägten i nationalmuseum. Och
hvad måhända värre är: förf. tyckes vilja göra
maskeradkostymen till en hjeltedrägt att döma efter hufvudpersonens
storståtliga sortie i sista akten, då det behöfs till och med
"ett upprop från hjeltekonungen (Karl XILs) tidehvarf," för
att förmå honom gå på en bal. Sålunda sträfvar stycket, ej
blott på detta ställe, utan på många andra, att uppnå
en verkan, som också förf. föreställer sig hafva nått,
medan tvärtom den verkliga effekten har blifvit en helt annan,
än han anat. Qan har vidrört en punkt i vår historia,
som är en af de allra mest dramatiskt kraftiga, och som med
franska revolutionen till bakgrund får, i sanning, en
stortragisk pregel, om den skådas med den rätta blicken; men i
stället för detta har man af den upprörda tiden fått ett slags
panegyrisk idyll, hvars glädtigt oskyldiga ton, inclusive
svag-driks-scenen hos bryggar Westman, medaljutdelningen i kongl,
theaterns foyer och långpolskan på Haga, på ett nästan
obehagligt sätt störes af åtskilliga påminnelser om passioner och
politiska ränker bakom denna idylliska verld, för hvilka man
helst ville vara fri. Men å andra sidan är ej heller denna
idylliska verld den. hvari man hade väntat att införas: vi
veta alla, att "tjusarekonungen" hade en sådan idyllisk krets,
i hvilken han gerna vistades, liksom i allmänhet den idylliska
tillbakadragenheten från det förkonstlade lifvet hörde till pe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
