Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - C. af Wirsén: Svensk skönliteratur: (Wikander: En konung; Iwar Vidfamne; Peder Rank)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
SVENSK SKÖNLITERATUR. 164
hvilken, som bekant, icke är så bunden af de förargliga yttre,
sinnliga vilkoren som t. ex. den kungliga åt Patriis Musis
helgade dr.
"Iwar Widfamne, hvilket stycke liksom "En konung" kallas
skådespel, ehuru det har ett fullkomligt tragiskt stoff, är
fullständigt öfverlemnadt åt en sådan fantasiscen som den nyss
nämnda, ty med de formellt tekniska brister, som nu finnas i
stycket, är det icke att tänka på ett uppförande. Och dock
saknas icke i flere scener och i hufvudkaraktererna verkligt
dramatisk teckning och stil. Auda, Iwar Widfamnes dotter, är
en figur, som har verklig poetisk halt och väcker ett ganska
lifligt intresse, samt skulle göra det ännu mera, om icke man
i den kufvade, men energiska och kraftfulla kungadottren
emellanåt tyckte sig spörja en förening af tvenne ideal, som
torde ha föresväfvat förf., nemligen B. Björnsons trotsiga,
halftitaniska, om Michel-Angelosskulpturer påminnande
qvin-noskepuader, och möjligen derjemte (skola vi våga säga det?)
bilden af en berömd skådespelerska, hvars manér stundom
tyckes skymta fram i replikerna, t. ex. i sådana som dessa:
Iwar. Du har icke glömt konung Helge? Auda
(drömmande, tonlöst.) Glömt honom? Nej. — Iwar. Du älskar
honom ännu? — Auda (som förut.) Älskar honom? Ja —
Detta är dock ett exempel, taget på måfå. — Iwar sjelf förefaller
varä en allt för hård och o mensklig man för att väcka intresse
èller beundran, huru stor han än emellanåt sträfvar att visa
sig, och huru mycket än förf. söker att gifva honom ett
berättigadt intresse genom att framställa honom såsom en
arbetare för "Nordens enhet." Intressantast blifva dock de båda
karaktererna i sin sammanställning med och motsats mot
hvarandra, och det är just hufvudsakligast i denna kontrast, som
den bålstore Iwar förefaller med all sin kraft liten, medan
den eftergifvande Auda växer till en hjeltinna. Styckets brist
är dess saknad af dramatisk form, dess tekniska
underlägsenhet, isynnerhet märkbar i den besynnerliga fjerde akten med
dess två små scener; dess förnämsta förtjenst är språket,
diktionen, bildrikedomen, som vittna om en författare med fint
poetiskt sinne och uppfattningsgåfva samt en talang i
framställningsformen, som icke hör till de vanliga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
