Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Oscar Montelius: Sveriges skattskyldighet under Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVERIGES 8KATT8KYLDI0HBT UNDER ROM. 217
mottagit penningarne, kunde han vid hvarje steg frukta att
blifva plundrad. y
En i detta, likasom i många andra, afseenden särdeles
upplysande handling är den berättelse, som Nils Sigvastson i
böljan på 1320-talet afgaf till påfven (S. D. 3: 530 ff).
Nils Sigvastson, kanik vid Upsala domkyrka, hade en lång
tid varit påflig uppbördsman i Sverige. Han underrättar
nu påfven bland annat derom, att den i Yienne beslutade
sexårstionden var insamlad, men att det var svårt att föra
den ur landet dels af andra skäl, dels emedan "många
adelsmän, hvilka genom inbördeskrigen blifvit utarmade, voro
färdiga till försåt och plundring, isynnerhet som de flera
gånger besvärat prelaterna och kapitlen med begäran om lån af
de insamlade medlen, men detta blifvit nekadt". Dessa
penningar fingo också ligga qvar vid domkyrkorna ännu i flera
år, tills de omkring 1330 kunde öfvcrbringas till Avignon.
Och då nuntierna i Januari 1328 i Upsala emottagit tionden
af erkestiftet och skulle lemna staden, rådde erkebiskopen
dem, att de skulle under sitt sigill deponera penningarne i
domkyrkans sakristia, "emedan röfvare på flera ställen lagt
sig i försåt". De lydde erkebiskopens välvilliga råd. I
Strengnäs förforo de, enligt biskopens uppmaning, på samma sätt.
Då de i Februari voro i Linköping, och "af fruktan för sig
och sina saker" ej vågade återvända till nämnda städer,
dit-sände de i sitt ställe en Johanniterriddare för att föra
penningarne ur landet Donne förde skatten, under betäckning
af 12 beväpnade ryttare, till Riseberga kloster i Nerike; men
vågade "af fruktan för röfvare" ej föra den längre, hvarföre
biskopen i Strengnäs måste förordna, att prosten i Nerike
och riddaren herr Anund Sture med 40 beväpnade ryttare
skulle skaffa penningarne från Riseberga till Lödöse. Så
skedde, men nuntierna måste betala för denna transport ungef.
5,300 rdr; dock ville herr Anund Sture ej mottaga någon
ersättning för sin möda, "ehuru han verit upptagen för
påfvens ärenden under 15 dagar." *)
Att dessa försigtighetsmått ingalunda voro öfverflödiga,
visa flera händelser. Nils Sigvastson berättar t. ex. att, då
kanikerna i Skara èn gång skulle på erkebiskopens befallning
föra den inom deras stift under flera år insamlade
peterspen-ningen till Upsala, blefvo de öfverfallna, innan de hunnit två
mil från Skara, och plundrade på peterspenning, hästar och
allt. **) En annan gång blef den förut nämnda Petrus Ger-
*) Munch: "Pavel. Nunt." s. 54, 55.
**) Nils Sigvastson tvang det oaktadt kapitlet att ånyo
utbetala penningarne. Han omtalar nu detta för påfven såsom ett skäl
Svensk Tidskrift, 1870, 3 Haft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
