Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKÖNLITERATUR.
227
gifver en inblick i ett sig sjelft förtärande sinne, som dock
är af verklig poetisk adel, och man måste derföre af innersta
hjerta beklaga den hårda lott, som så snart på den
lidelsefulle och svärmiske ynglingens läppar tystade en sång, hvilken
med tiden, då den konstnärliga sjelfbeherrskningen inträdt,
skulle hafva klingat med sällsynt skärhet och renhet. Men
tacksamheten bjuder äfven här, att, utan öfverdrifvet afseende
på hvad som under andra förhållanden kunde hafva inträffat,
med kärlek upptaga hvad som redan blifvit beskärd t. Och
sannerligen, detta är ingalunda obetydligt; ty ett stycke
sådant som Daniel Hjort är något, med alla sina möjliga brister,
så godt och gediget, att mången "öfvad" författare inom vår
svenska dramatik skulle göra väl i att studera den finske
ynglingens arbete; och dikter sådana som "Fogeln", "Det
förtorkade trädet" och "Afskedet", äro, att ej nämna andra,
jemförliga med de skönaste af den europeiska lyrikens
blommor.
En rik känsla flödar alltid i Wecksells lyrik; men i
många af hans skapelser felas formens klarhet, och bilden blir
derföre ej alltid ren och fullkomligt harmonisk. När då
skaldens poetiska alstringskraft ej mäktar gifva mått och
afslutning åt det hela, så tager han sin tillflykt till ett visst
rhe-thoriskt maner, hvilket i sjelfva verket är för hans genius
främmande och onaturligt. Något sådant var, som vi veta,
fallet med Schiller i hans ungdomsdikter; skada blott att
Wecksells bana blef så kort, att han, utom i åtskilliga af
sina bästa alster, ej hann öfver denna poetiska ungdomsfeber!
Krampaktigt griper han mellanåt efter de medel, genom hvilka
Byrons eller Heines öfverlägsna snillen stundom skänkt
skönhetens oförgängliga värde åt dikter, hvilka framsprungit ur
en förtviflad och verldstrött sinnesstämning, och vid sådana
försök kommer Wecksell alltid till korta. Det är ur sådan
synpunkt man måste bedöma sådana stycken som t. ex. de
fyra, hvilka hafva öfverskriften "Ur gamla gömmor", och
hvilka tydligen äro Heine’ska reminiscenser, eller "Don Juans
afsked från lifvet", i hvilket det "blaserade" manéret junker
ned till en obeskriflig platthet, som tilltager med hvaije
bålstor fras, hvaije på stark effekt beräknadt kraftuttryck. Ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
