Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - C. af Wirsén: Skönliteratur - Samlade Dikter af Josef Julius Weksell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
SKÖNLITERATUR.
något olika förhållande framträder i det äugsliga utbrottet
"Jag midnattens barn", hvilket gör ett djupt intryck
derigenom att man tydligt skönjer, huru verklig, huru genomlefvad
den midnattssvarta oro är, som här ropar efter hjelp i
himmel och på jord, men icke är mäktig att finna någon bot
för det vilsna hjertats oändliga bekymmer. Men intrycket
blifver här i alla fall alldeles 6toffartadt och, det måste
utsägas, xått. På annat sätt utbrister det syndabetungade
hjertats qval i de odödliga botpsalmer, hvilka den Judiske
konungen i liknande själanöd uppstämde. Det felas i Wecksells
åugestrop denna kraftiga poetiska gestaltningsgåfva, som
besegrar hvad som i hvarje naturyttring är blindt och groft
passioneradt. Man bedrager sig, om man tror, att genom
denna idealiserande gestaltningskraft det naturliga förintas
eller vanställes; men väl blifver denna natur något annat än
det vulgärt naturliga. I sjelfva verket är det en sådan
fantasiens idealiseringsprocess, som låter just naturen framblicka
i dess väsende, befriad från de störande och vanställande drag,
som tillfällighet och lägre behof medföra. Imellertid är det
här åsyftade stycket så karakteristiskt för Wecksells inre
känslotillstånd under det sorgligaste skedet af hans
verksamhet, att det väl kan vara förklarligt, huru man kunnat gifva
det ett rum i samlingen af hans dikter.
Den brist på jemnmått, som vi anmärkt i några af den
begåfvade sångarens skapelser, förråder sig äfven stundom i
den yttre formen, i det rent tekniska. I stycken, hvilka
annars äro verkligt vackra, plågas man stundom af ett,
tvunget uttryck, hvilket tyckes endast för rimmets skuld vara
tillkommet, af en viss vårdslöshet med afseende på qvantitet
och språklig korrekthet. I hvad Wecksell skrifvit finnes det
ett alltid eller nästan alltid verkligt poetiskt innehåll; men
det händer stundom, att han ej lyckas gifva fullt uttryck åt
stämningen, och då får en tom klang ersätta hvad som skulle
gifva klangen betydelse. En af författarens vackraste dikter
kallas "Det outsägliga", och i sjelfva verket söker han
mel-lanåt i några stycken fåfängt att utsäga hvad hans sinne
erfar. Då griper han stundom efter oriktiga medel, hvilka
förstöra äfven dikternas yttre gestalt. Något outsägligt, något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
