Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - H. Hildebrandsson: Naturkrafternas förvandlingar. I—II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATT7BKRAFTBRNAS FÖRVANDLINGAR.
friktionen: Friktionen år nemligen närmast att bettfakta just
som ett passivt motstånd. Öfverallt der tvenne ytor glida
mot hvarandra, motverkar den rörelsen. Den beror dels af
ytornas skroflighet, dels, och kanske aldra mest, på den
adhesion, som droppar utöfva till hvarandra^ Två spegelglasskifvor
adheréra t. ex. ganska starkt oeh desto mera, ju båttre de äro».
polerade. Friktionens storlek växer vidare med trycket,
hvarmed de båda ytorna pressas mot hvarandra, och vid större
och tyngre maskiner uppgår den derföre ofta till betydtfgft
belopp. Det är n« lått att inse, att ett perpetuum raobile
åtminstone på rent mekanisk väg är rent omöjligt att
åstadkomma. Långt ifrån, att vi genom någon slags mekanisk
tillställning kunna förskaffa oss ett öfverskott af kraft, som kunde
användas att återföra systemet till sitt ursprungliga läge och
på nytt låta krafterna på samma sätt verka, går tvertom vid
hvarje maskin en viss mängd arbete eller lefvande kraft
förlorad. Låt oss tänka oss en maskin, hvilken som helst, vid
hvilken krafterna hålla hvarandra fullkomligt i jemnvigt t. ex.
en god våg, belastad med lika stora vigter i båda vågskålarne.
Vore maskinen (vågen) idealisk, så vore nu det minsta
öfverskott af kraft tillräckligt för att sätta den i rörelse åt den ena
eller andra sidan. På grund af de ofvannämnda passiva
motstånden måste emellertid detta öfverskott uppgå till en
bestämd storlek, nemligen den som behöfves för att jemnt
öfvervinna de passiva motstånden. Skall nu rörelsen fortgå i
oändlighet, så måste tydligen detta öfverskott af kraft efter
förloppet af en viss tid öfverflyttas tlH den motsatta sidan,
(öfvervigten lyftes upp från den undre till den öfre
vågskål-len.) Dertill fordras emellertid ovilkorligen en yttre kraft,
ty jag kan naturligtvis aldrig, genom hvilken mekanisk
tillställning som helst, få en tyngd att lyfta sig af sig sjelf,
lika litet som jag, genom hvilken slags ledning det vara må,
kan få en ström att’ flyta upp för en höjd.
II.
Ett perpetuum mobile grundadt på rent mekaniska
krafters inverkan, har således bevisats vara omöjligt. Men det
är, sora békant, möjligt att åstadkomma mekaniskt arbete*ge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
