Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - H. Hildebrandsson: Naturkrafternas förvandlingar. I—II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226 < NATURKRAFTERNAS FÖRVANDLINGAR.
Ordning åter kan förvandlas i arbete. En hammare, fallande
på en absolut elastisk fieder måste återkastas till samma höjd,
hvarifrån den fallit, och måste således fortfara att i oändlighet
oscillera upp och ned.
Härvid är nu att märka, att vi hittills endast talat om
idealiska maskiner. Men i sjelfva verket finnes ej någon
absolut elastisk kropp. Nedsläppa vi en kaoutschouksboll, som
dock tydligen är en af de mest elastiska kroppar vi känna,
från en gifven höjd, så studsar den icke tillbaka ända upp
till samma höjd, hvarifrån den nedfallit, utan något mindre.
Den beskrifver en upp- och nedgående rörelse, men stiger
för hvarje gång något lägre än den föregående, tills den
slutligen kommer i hvila. Vid hvarje slag mot underlaget ty ekes
aUtså en viss mängd lefvande kraft gå förlorad. Något
motsvarande eger rum vid alla maskiner. Sålunda är i
verkligheten det arbete maskinen förrättar aldrig lika med det
arbete, som förrättas för att sätta den i verksamhet.
Antag att vatten uppfordras ur en grufva genom något
siags pumpverk, som drifves genom ett vattenfall. I detta
fall skulle, enligt den ofvannämnda definitionen på arbete, den»
vattenmängd, som på en gifven tid uppfordras, multiplicerad
med grufvans djup, vara lika med den mängd vatten, som på
samma tid verkar på hjulet, multiplicerad med den höjd det
sänkes. Detta är emellertid aldrig fallet. I praktiken är
tvärtom alltid den arbetsmängd, som behöfves för att sätta
maskinen i verksamhet, ej obetydligt större än den, som
vinnes. Den förra arbetsmängden (travail moteur) delar sig
således i två delar, en, som återfås såsom nyttigt arbete (travail
utile) och en, som går forlorad för den åsyftade effekten
(travail perdu). Denna förlust har sin grund i de s. k.
passiva motstånden.
Dessa motståud äro af mångfaldig beskaffenhet.
Sålunda röra sig våra maskiner ej i tomrummet utan i luft, och
till följe af dennas motstånd går alltid en del arbete
förloradt; dessutom meddelas alltid en viss rörelse, eller skakning
åt de underlag, hvarpå maskinen hvilar, och hvilka aldrig
kunna göras absolut fasta. Dessa förluster äro dock af
mindre betydenhet i jemförelse med den, som uppkommer genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
