Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - H. Hildebrandsson: Naturkrafternas förvandlingar. I—II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VATURK&AFTB&5AS FÖBVANDLIMÖAE.
m
ram, der uppvärmas de mot hvarandra glidande kropparna.
Detta inträffar med filar, sågar, borrar, maskinernas
axeltappar o. s. v., då de äro i verksamhet Detsamma inträffar då
vid oelastiska kroppars stötar lefvande kraft går förlorad. Då
hästhofven träffar gatstenen, är det utvecklade värmet
tillräckligt till att bringa de afslagna skärfvorna i glödgning. En
kula, som träffar skottaflan, upphettas högst betydligt genom
slaget mot densamma, och meteorstenarne, dessa "spånor af
verldsbyggnaden", som i alla möjliga rigtningar genomkorsa
verldsrymden med en hastighet af flera mil i sekunden, blifva
glödheta och springa sönder af hettan, som utvecklas genom
friktionen mot vår luftkrets. Skulle vi nu oj kunna i den
utvecklade värmemängden återfinna det förlorade arbetet, eller
den tillintetgjorda lefvande kraften? Eller är ej måhånda
värmet blott en annan form af lefvande kraft eller arbete? —
Låt oss antaga att en i rörelse varande kropp, t. ex. en
planet, plötsligen stännade, men att alla dess minsta delar,
eller molekyler, försattes i en dallrande rörelse, eller att de
böljade röra sig om hvarandra med samma hastighet,
hvarmed de förut framilat i banan. I detta fall har tydligen ingen
lefvande kraft gått förlorad, ehuru kroppen skenbart befinner sig
i hvila, ty massan är oförändrad och hvarje partikels
hastighet är äfven densamma. Ett exempel på ett sådant fenomen
är hvarje ljudande kropp. En sådan befinner sig skenbart i
hvila, men det är lätt att observera att dess partiklar äro
försatta i en häftig oscillerande rörelse. Denna oscillerande
rörelse meddelas till den omgifvande luften, som sålunda
försättes i en dallrande vågrörelse, hvilken fortplantas i alla
rigtningar. Då denna vågrörelse träffar trumhinnan i vårt
öra, försättes äfven denna i vibrationer, och det är dessa
trumhinnans vibrationer, som hos oss uppväcka förnimmelsen
af ljud. Akustiken lärer oss vidare, att om ett ljud, hvilket
som helst, upprepas regelbundet och så ofta, att vi ej längre
förmå urskilja de särskilda stötarna, så uppkommer en ton. Om
t. ex. en Qecler släpar mot ett kugghjul, så höres, om detta
långsamt kringvrides, en stöt för hvarje gång en kugge slår an mqt
(jedern. Ökas hastigheten, så smälta dessa stötar för örat
tillsammans till en ton, hvars höjd tilltager alltsom
hastigheten** Tidskrift, 1870, 8 Haft- 16
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
