Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5—6 - Niklas Tengberg: Svensk Häfdateckning (Fryxells Berättelser)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 ven sk häfdateckning.
325
ningen närmast efter enväldets tid förekom blott i mera
enstaka fall, mot frihetstidens midt utbredde sig bland ständerna
och först emot dess slut i någon mån angrep denna "största
delen af svenska folket", hvars fattigdom då väl bort vara
afhulpen, åtminstone såvidt den berott af det carolinska
enväldet. 6:
En af förf. sjelf gjord observation borde, enligt vårt sätt
att se, hafva fört honom till en helt annan uppfattning.
Sedan han (38. 201) erinrat derom, att det nya regeringssättet
stod "i öppen strid mot många det svenska folkets vanor och
åsigter", utbrister han: "Men stor är sanningens makt, då
den bestämdt, ärligt och öppet uttalas. För de höga läror
om frihet och sjelfstyrelse, om jemnlikhet och rättvisa, hvilka
frihetstidens statsförfattning förkunnade–-för dessa
läror måste snart de fordna tidernas vanor och åsigter eller
rättare sagdt ovanor (!) och fördomar vika tillbaka. Under
tidsskiftat 1721—1738 gick äfven svenska folket med
ovanlig fart framåt — — — och just denna herrliga
uppblomstring (före 1738) är en kraftig, en i verkligheten gifven och
alldeles ovedersäglig vederläggning af det rop, som påstår, att
dåtidens statsskick var ovilkorligen förkastligt och hinderligt
för landets och folkets trefnad och förkofran." Förf. borde dock
hafva betänkt, att de vådor, som möjligen kunna ligga i en ny
författning behöfva tid att utveckla sig. Han borde ock
hafva besinnat, huruvida ej de under enväldet förvärfvade
"vanor och åsigter" till en tid kunnat vara bålverk mot den
ärelystnad, den egennytta och de politiska passioner, för hvilka
frihetstidens författning öppnade ett fritt fält, hvarpå de
också efter 1739 års hvälfning fritt tumlade om. Enligt
vanligt sätt att döma bör väl äran af den förkofran, hvilken un-
6) Äfven lör yttranderättens förtryckande under frihetstiden
får enväldet skulden. Det var ett arf ifrån detta, hvilket
frihetstiden mottog (33.51) "visserligen icke i dess förra allt qväfvande
tyngd" — hvilket frihetstiden säl. förmildrade. En sakkunnig
dömer annorlunda. H. L. Kydin; Om yttrandefrihet och
tryckfrihet, sid. 136: "Förtrycket kan man säga blef svårare. Dels måste
det kännas värre — — — dels måste det blifva mer
genomgripande, då det låg i händerna på ett flertal personer, som
had-sina partiintressen att bevaka, och flera personers särskilda fine
känslighet för kritik alltid måste föranleda, att flera skrifter skulle
anses fördömliga, än när afgörandet bestämdes af en enda."
Svensk Tidskrift. V haft., 1870, . 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
