Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5—6 - Niklas Tengberg: Svensk Häfdateckning (Fryxells Berättelser)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svensjft häfdateckning.
Malmström; I. 338), låter han honom dock på sina
rådskamraters begäran, äfven efter deras åsigters nederlag, sitta qvar
i sitt embete, och slutligen blott begära afsked derför, att
hans portvakt blifvit mutad att ej insläppa dessa herrar, då
de ville besöka honom, hvarföre han trodde sig af dem
öfvergifven (sid. 171).
Förf., som nyligen med så litet afseende på tidernas
olikhet tillskrifva Arvid Horn våra dagars uppfattning af
parlamentarisk styrelse, röjer (34.211 och 35.4) att han i
frihetstidens partivexlingar icke kunnat se den parlamentariska
betydelse, der verkligen funnits. Då hattpartiets hufvudmän
drifvit sina politiska motståndare från riksrodret, var
ingenting naturligare, än att de sjelfva kommo att intaga de
ledande platserna, Carl Gyllenborg såsom cancellipresident, Carl
Gustaf Tessin såsom högtbetrodt sändebud hos Frankrike,
den magt, i hvars förbund Sverige enligt partiets åsigter skulle
utföra sina tillämnade storverk o. s. v. Berättelsen om dessa
befordringar inleder förf. med följande ord: "Vi minnas, huru
Carl XI med höga embeten samt med grefve- och
friherrekronor belönade dem, som hjelpte honom att genomdrifva
både enväldet och de någon gång orättvisa
reductionsåtgär-derna. På samma sått blefvo nu hattpartiets driftigaste
anhängare belönade." Vidare: Gyllenborg "lär" hafva låtsat
likgiltighet för cancellipresidentsplatsen; man trodde honom
dock ej — "man ville tvertom veta, att han i hemlighet
arbetade ____ för en medtäflares, Bondes, omöjliggörande
genom att drifva honom från rådsbordet." — Låg det då ej
tillräckligt i sakens natur, att Gustaf Bonde, Horns förnämste
anhängare, måste vid partihvälfningen drifvas ur rådet, utan
att dertill egennyttiga motiver hos Gyllenborg behöfva
uppletas? — och, om ock Gustaf Bonde kunnat efter hattpartiets
seger behållas i rådet, hade väl Gyllenborg behöft befara, att
han efter den hvälfningen kunnat komma i fråga till
cancellipresident? — Det är svårt att fatta, hvartill upprepandet af
dylika orimliga beskyllningar tjenar.
Efter anförande af dessa exempel på förf:s method att
uppsöka händelsernas driffjädrar i opålitliga sägner om lumpna
personliga begär och småaktiga ränker, skulle vi öfvergå till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
