Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5—6 - Niklas Tengberg: Svensk Häfdateckning (Fryxells Berättelser)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
852 ’
SVENSK HÄFDATECKNING.
ningar, är ganska säkert, men de hade dock en giltigare och
mera omfattande grund.
Härmed lemna vi den del af förfcs berättelser, i hvilka
han framställer händelser, som redan blifvit af en
omsorgsfull och säker hand skildrade. Blott den anmärkning måste
tilläggas, att då vi medgifva, det berättelsen om händelserna
före Åbo-freden (1743) i det väsentligaste är riktig, gäller
detta omdöme blott om de stora händelsernas sammanhang.
I enskildheter förekomma många fel, stundom af rätt
betänklig art. 2)
2) Vi hafva vid genomläsning antecknat bland andra följande
misstag, utom dem, som redan blifvit omnämnda:
30.22 säges att vid arméens återtåg från Fredrikshall 1718
sökte Prins Fredrik att öfvertala enskilda krigshöfdingar, den
ene efter den andre, att gå in på enväldets bibehållande.
Särskildt nämnas Silfverhjelm och Gjerta. Detta är ej förhållandet;
prinsen talade med dem blott om sin gemåls succession till
thronen. Såsnart Silfverhjelm förklarade, att enväldets afstå ende
blefve derför ett vilkor, visade sig prinsen genast beredvillig att
ansvara det hans gemål skulle antaga detta krigsbefälets
vilkor.
30.44 säges, att "några riksdagsmän isynnërhet bland
presterna" yrkade, att konungen ej’borde vara skyldig- att i rådet
följa de flestes råd, utan ega frihet lölja de bästas. Denna åsigt
var ej blott någras bland presterna, utan omfattades af hela
ståndet. "Dessutom — fortfar förf. hördes en och annan
person klandrande påstå, att "(genom nämnda skyldighet)" Sveriges
konung blifvit nedsatt till likhet med en president." Det var
icke en och annan, som hördes påstå detta, utan hela
borgareståndet. De båda stånden yrkade häri ändring, men adelns
inflytande var stort nog att mot medstånden få denna för
rådsmakten vigtiga punkt bibehållen.
31. 99 omtalas, att Carl Fredrik af Holstein i ett bref till
svenska ständerna ßtalvat "Schwerje" och "Schwensk" och
dermed ökat den ovilja som vid början af 1721 mot honom rådde
i Sverige. Vid den tiden funnos emellertid inga ständer att
skrifva till och förf. har också utan tvifvel lånat sin anekdot om
stafningen från Malmström, 1. 228 noten, oaktadt den der
berättas om ett hertigens bref af 1723, tramlemnadt vid den tiden
hans aktier stodo högst i Sverige, och utan att någon deraf väckt
ovilja omtalas.
31.185 säges, att riksdagen 1727 förnyade de obestämda
löften om thronföljd, som 1723 gifvits Carl Fredrik. Detta synes
med afseende på 1727 års riksdag vara alldeles ogrundadt, och
knappast kan man kalla de artigheter, som 1723 visades Carl
Fredrik, för löften.
31. 225 säges, att Horn 1734 yrkat ständernas sammankallande,
för att hos dem finna stöd för sina fredliga afsigter. Men vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
