Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5—6 - Axel Nyblæus: Striden om Kristi Gudom mellan V. Rydberg och Biskop Beckman. I—II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
362
STRIDEN* OM KRISTI GUDOM. 362
darne ingått något element, hvilket de sjelfva betraktat såsom
öfverraenskligt1). Derefter vänder han sig till Nya
Testamentets urkunder, för att finna, huruvida dessa fasthålla det
rent och uteslutande menskliga uti Messiasbegreppet, eller om
de uti detsamma inlägga det absoluta gudsbegrepp, som den
kyrkliga dogmatiken dermed förenat2). Den sistnämda
frågan anser sig Hr Rydberg kunna afgöra derigenom, att han
samlar och under vissa rubriker ordnar det Nya
Testamentets kristologiska ställen, begynnande med Jesu egna utsagor
om sonens förhållande till det absoluta väsendet, derefter
fortgående till de ställen, som positivt redogöra för hans
ställning inom idéernas system, samt slutande med sådana
anthro-pologiska ställen, hvilka vid jemförelse med de kristologiska
kasta ytterligare ljus öfver dessa3).
Det resultat, till hvilket förfin leder sig genom sin
undersökning af Messias-idéens utveckling hos Judarne intill
Jesu tid, är, att Messias betraktades såsom blott menniska,
och att detta var fallet icke allenast under det första skedet
af denna idées utveckling, hvarunder Messias uppfattades
såsom en politisk personlighet, utan äfven under de högre
stadier af denna utveckling, under hvilka Messias af de judiska
skriftlärda upphöjdes till idealmenniskan, soifi är den förste
af alla skapade varelser, som är fullkomligt syndfri och
rättfärdig san^a^ Gud förutbestämd att först i den yttersta
tiden nedstiga till jorden från de præexisterande själarnes
himmel, för att besegra de onda, uppväcka de döda, hålla
domen öfver verlden och lägga grunden till det eviga,
himmelska riket4). Förf:n stöder härvid sin bevisning isynnerhet på
Henochs bok. Med detta resultat öfverensstämma också de
kristologiska ställena i Nya Testamentet, så vida deras
innehåll fördomsfritt uppfattas och språkriktigt uttolkas. Sålunda
finner man, om man granskar Jesu egna utsagor, att han sjelf
förnekar sig vara det absolut goda och frånkänner sig
absolut vetande och allsmäktighet, skiljer emellan sin vilja och
1) V. Rydberg, p. anf. st. s. 39.
2) V. Rydberg, p. anf. st. s. 7<>.
3) V. Rydberg, p. anf. st. s. 77.
*) V. Rydberg, p. anf. st. s. 7(J.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
