Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5—6 - Axel Nyblæus: Striden om Kristi Gudom mellan V. Rydberg och Biskop Beckman. I—II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STBIDEN OM KRIsrt GUDOM.
365
punkt och den nyssnämnda förutsättningen, så skulle han hafva
funnit, att den senare icke blott "lätt" förenar sig med den
förra, utan i sjelfva verket är dermed nödvändigt förbunden.
Ty att antaga, att menniskan såsom menniska skulle kunna
vara någonting annat och högre än menniska, det är lika så
motsägande som att påstå, att ett visst väsende skulle kunna
vara ett annat väsende, eller i allmänhet att en varelse skulle
till sitt begrepp eller sin nödvändiga bestämdhet kunna vara
både hvad hon är och derjemte någonting annat. Man
behöfver således blott klart och bestämdt fasthålla det
erkännandet, att Kristus var verklig menniska, för att dermed
äfven vara befriad från alla möjliga theologiskt dogmatiska
föreställningar om att han tillika var Gud.
Måhända skall man anse, att dessa våra ord icke kunna
vara allvarligt menade eller åtminstone att vi taga saken
alltför lätt. Ty, — skall man säga, — om insigten i
omöjligheten att Kristus var både Gud och menniska ligger så nära
till hands, huru är det då möjligt, att det ortodoxa
föreställningssättet kunnat i så många århundraden utgöra föremål för
den religiösa tron? Och dessutom hvartill tjenar då hela Hr
Rydbergs undersökning? Är den ej i grunden öfverflödig? Den, som
gör dessa och dylika frågor, förbiser det factum, att vissa i sig
sjelfva mer eller mindre berättigade, men missförstådda,
intressen kunua under lång tid göra menniskorna blinda för de
enklaste sanningar, äfvensom att den opposition, för hvilken
läran om Kristi Gudom städse varit föremål, i sjelfva verket
utgått från det mer eller mindre klara medvetandet om den
motsägelse, som ligger i den föreställningen, att ett väsende
skulle kunna vara eller blifva ett annat väsende ...... en
motsägelse, som gör det lika så omöjligt att antaga, att en
menniska varit Gud, som att Gud blifvit menniska. Men fastän
det sålunda ifrån philosophisk ståndpunkt är en sjolfklar
sanning, att Kristus icke var annat än menniska, och fastän denna
sanning slutligen skall sönderbryta äfven de spetsfundigaste
och mest invecklade försök att kringgå och vederlägga henne,
så följer dock icke deraf, att ett sådant arbete, som det Hr
Rydberg företagit sig, skulle vara på något sätt öfverflödigt.
Fastmera måste det vara af synnerlig vigt. att komma till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
