Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5—6 - C. af Wirsén: Skönliteratur: J. v. Lennep: Klaasje Zewensters lefnadsöden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKÖNLITERATUR. 382
styrelsen misstänkt, och det jernhårda, likgiltiga ödet tyckes
hafva intagit försynens plats. Detta är dock endast ett sken;
ty tillvaron är ej begränsad till det timliga, och aningen om
ett högre lif gifver tröst bäde åt martyren och åt den, som
läser hans historia. Häraf uppkommer jemväl en ny art af
skönhet, som uppenbarar harmoni i sjelfva disharmonien. Men
den poetiska rättvisan är härvidlag återigen ömtålig. Hade
ej harmonien redan i den sinliga tillvaron kunnat räddas?
Ser man nu närmare efter, hvilka alla de omständigheter
varit, som beredt den oskyldigas död, så finner man, att en af
de mest verksamma säkerligen varit hennes egen farhåga, att
förtalet fortfarande skulle öfva ett så stort inflytande, att ett
äktenskap mellan henne och den man hon älskade (Mauritz
von Eylar) skulle göra bägges lif olyckligt. Ledd af denna
farhoga, afslog hon hans anbud för andra gången, äfven med
visshet, att smärtan skulle döda henne. Oegennytta låg
omisskänneligen häri; ty hennes första tanke gällde alltid hans
lycka. Men borde denna naturliga farhåga i alla fall hafva
så stor bestämmande makt? Hade hon rätt att med
anledning af densamma uppoffra bådas ögonblickliga sällhet, hvilken
möjligen, med finkänslighet å hans och varsamhet å hennes
sida, hade kunnat alltjemt fortfara? Och skulle icke en
sådan möjlighet lätt kunnat förutsättas af den kloka och säkert
dömande qvinnan? Var således icke hela den slutliga
katastrofen onödig, om ock ej alldeles omotiverad? Sådana
frågor gör sig läsaren, då han med ett smärtsamt intryck lägger
från sig det märkliga arbetet. Han finner dock, oaktadt de
blandade intrycken af behag och obehag fortfara, en tröst i
den tanken, att Klaasje Zevenster, så olyckligt än hennes lif
varit, ej blifvit fruktlöst uppfostrad af sådana män som Bol,
Eylar och Donia, alldenstund hon kunde bestå i lifvets
frestelser och dö den rättfärdigas död. Ty lifvets uppgift är ej
lycka, utan främst sedlighet.
C. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
