Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5—6 - Han Forssell: Tyskland, Frankrike och Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TYSKLAND, FRANKRIKE. OCH SVERIGE. 379
ställningen i Tyskland. Med Österrike följde i fallet en del
af de tyska småkronorna, och Nordtyska Förbundet skapades —
en politisk kropp, för hvilken intet rum fans i den gamla
statsrättslärans kategorier.
Hvad nu än den Europeiska opinionen måtte hafva att’
förebrå Bismarck och det preussiska systemet, det är dock
säkert, att de med dessa ödesdigra händelser togo steget fullt
in på en bana af stor politik och trädde i tjenst hos idéer
mäktigare än de sjelfva. Vi må döma strängt om våldets
och listens män, vi må betrakta Preussens junkërthum såsom
inkarnationen af allt hvad medeltid finnes qvar i Europa, vi
njåste dock göra rättvisa åt den sträfvan, som nu fick sin
fulla verklighet i det nordtyska förbundet, och vid
bestämmandet af våra sympatier måste vi se på arten af de krafter,
hvilka hade uppgjort räkningen med hvarandra.
Revolutionsmännen i alla tider hafva haft befogenhet att varda dömde
enligt måttet af den högre rätt, de gjort/gällande mot det
bestående, och efterverlden har rättvisligen alltid anställt en
jemförelse mellan det, som var före dem, och det, som följde
dem efter.
Sannerligen,det förefaller oss också hardt nära omöjligt, att,
utan inverkan af någon särskild främmande anledning, våra
sympatier kunnat utfalla till förmån för Österrikes kejsardöme
eller för Hessens kurfurste. Konkordatens och
statsbankrutternas politiska system kunde lika litet hafva tillvunnit sig
vårt deltagande, som småfnaskigheten i Braunschweigs,
Wal-deck-Pyrmonts och Reuss-Schleitz’ suveräna statshöghet. Yi,
som jublade bifall åt Sardinerkonungen, då han deposserade den
legitime konungen af Sicilierna och sjelfherrskaren i Rom, vi
synas icke med skäl kunna förebrå konung Wilhelm och hans
minister, att de på liknande sätt förfarit med furstarne af
Guds nåde i Nassau och Hannover. Man svarar naturligtvis,
att jemförelsen haltar, emedan den förre ju var executor af
folkets vilja, de senare åter executörer blott af sin egen
vilja, den der stod i snörrät strid mot hvad befolkningarna i
de små tyska staterna sjelfva begärde; att den förre var en
befriare och de senare allenast förtryckare. Man har
dermed dragit ’fråg^ua in på ett särdelen tvistigt område, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
