Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5—6 - Han Forssell: Tyskland, Frankrike och Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TYSKLAND, FRANKRIKE. OCH SVERIGE. 407
anledning för Frankrikes regering och folk, att öfver de stora
rörelserna nedkalla den specielt franska försynens hämnd och
förbannelse. Ett enigt Tyskland eller ett af Preussen
upp-slukadt Tyskland måste blifva en makt, som icke längre skulle
erkänna Frankrikes "berättigade maktställning" i Europa
med deraf följande anspråk, — derom var ju ingen fråga.
Det var häruti som den politiska rivaliteten dessa länder
emellan bestod; det är icke värdt att deri inlägga något
främmande element. Man kan höra till den skola, som ansåg
Frankrike genom occupation och långvarig häfd ega ett
oom-tvisteligt anspråk på denna maktställning, och som antingen
glömt bort, hvartill fransk oförskämdhet och öfvermodighet
begagnat densamma, eller ock antog, att dessa Frankrikes
fula egenskaper aldrig kunde åter komma att lefva upp. Men
man kan icke neka, att sjelfva anspråket var ett af dem, som
icke kunna hvila på annat än makt, och som således måste
förfalla inför en större makt. För den, som vid åskådandet
af en sådan strid om makten vill bestämma sina sympathier,
kan endast beräkningen af egna fördelar eller naturliga
vänskapsförhållandenv eller dylikt gifva utslaget åt den ena eller
andra sidan; — så vida nemligen icke sjelfva det begrepp om
maktställning, som å endera sidan blifvit rot.fäst, i stridsfrågan
äfven inlägger ett moment af rättstvist, genom hvilket vår
rättskänsla uppkallas att yttra sig.
Hvad nu särskildt beträffar den mellan Frankrike och
Tyskland bestående tvist rörande maktställningen i Europa, synes
det oss vara stort skäl att noga betänka en vigtig
omständighet. Frankrikes kejsare, härvid endast fortsättande Frankrikes
häfdvunna och genom Bonapartisternas bedrifvande starkt
populära politik, kunde under den nämda frasen tydligen icke
v mena något annat än ett af tvenne, antingen: Preussens
gränsutvidgning fordrar Frankrikes motsvarande gränsutvidgning,
eller ock: Frankrikes intresse tillåter på inga vilkor
Tysklands förening. Frankrikes kejsare hade aldrig varit mera
ideolog än Bismarck och trodde visst icke på betydelsen af ett
allenast moraliskt inflytande; han vägde, lika så väl som denne,
makten efter antalet själar och bajonetter, och han hade i
denna punkt det Franska folkets allmänna mening för sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
