Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5—6 - Han Forssell: Tyskland, Frankrike och Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
408 tyskland, frankrike och sverige.
Men att ett anspråk från Frankrikes sida på en
gränsutvidgning svarande mot Preussens förstoring i Tyskland, icke
kunde hafva någon giltighet för oss, vi som så strängt hålla på en
naturlig grundval för folkens statslif, det framgår ju tydligen
deraf, att för Frankrike icke fans något gränsland att taga, som
icke genom en inkorporation i Frankrike skulle hafva blifvit
såradt i sina känslor och böjelser. Isynnerhet om planerna på
utvidgning gällde koldistrikterna bortom Saarbrucken eller
den efterlängtade Rhengränsen, skulle dessa annektioner alltid
hafva blifvit blott en fransk repetition af Preussens förfarande
med Nordslesvig. Och vi som ropat ve och förbannelse öfver
detta, vi kunde väl ej såsom rättänkande menniskor önska
lycka åt dess fortsättning på annat håll.
I det andra fallet åter, eller om Frankrikes anspråk på
en berättigad maktställning betydde ett beslut att "skydda
Mainlinien" och att hindra Tysklands enhet genom Preussen,
blir rättskänslans dom, efter vår mening, icke mindre afgörande.
Och i sanning, om vi ännu, medan diplomatiens konstgrepp
äro dolda i skvallrets och det officiela förtalets halfdunkel,
svårligen kunna bilda oss något omdöme om halten eller
vidden af Kejsar Napoleons planer på direkt gränsutvidgning,
så är det deremot alldeles uppenbart, att den senare
tolkningen af Frankrikes berättigade maktställning varit i detta
land dikterad af en makt, ännu större än »Kejsar Napoleons,
nemligen de tongifvande kretsarnes opinioner, samt hvarje äkta
fransmans uppfattning af "den stora nationens" politiska
system. Hvar och en, som följt den franska politiska
literaturen under de sista årtiondena, har märkt denna opinion
öfverallt. Hon framträdde äfven hos de moderate franske
författarne åtminstone derutinnan, att de aldrig kunde fatta den
stora revolutionen i Tyskland såsom en rent tysk
angelägenhet, utan i densamma ville inlägga något af Europeisk
jemn-vigtsfråga. De icke-moderate hafva kallat denna revolution
en förolämpning mot Frankrike, och slutsatsen har i hvaije
fall varit, att "den stora nationen" icke kunde bestå i sin
forna glans med en a^nan stor nation såsom granne.
Slaget vid Sadowa var ett franskt nederlag, derom lemnade
ju oss Pariserpressen ingen dag i okunnighet. Att Napoleon
icke fordrat någon ersättning för slaget vid Sadowa — det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
