Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5—6 - Han Forssell: Tyskland, Frankrike och Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TYSKLAND, FRANKRIKE. OCH SVERIGE. 431
i denna lofsång öfver Sverige och Norge, som icke är såsom
denne publikanen Danmark! Det är ju alldeles, som om det
lilla landet Danmark icke funnes tiil för den, som sålunda
endast har öga för Tyskland. Det visar ju en förfärande
blindhet för Nordens heligaste intressen, att med denna
likgiltighet betrakta en broderstam, som dock står oss vida
närmare än den tyska, och som med lif och blod gjort 6in
insats för "Nordens" sjelfständighet. Det är framförallt
förvånande att finna en dylik kallsinnighet för den nordiska
enhetstanken hos en, som med så mycken värma betonar
vigten och nödvändigheten af Tysklands enhet.
Så skola de tänka och säga, som från Danmark inlärt
den skandinavism, hvilken föddes nästan som årsbarn med
den modorna Schleswig-Holsteinismen, men som nu också torde
vara död- tillika med sin jemnåring. Deras anklagelse
påkallar ett svar, emedan den är riktad icke mot oss allena, utan
mot den allra största delen af Sveriges och Norges politiskt
tänkande befolkning, hvilken nu under snart trettio år visat
en hårdnackad obenägenhet mot denna art af skandinavism.
Vi vilja svara dem först och främst det, som blifvit i andra
ord sagdt många gånger förut: denna skandinavism har felat
deruti, att den varit väsentligen negativ. Den har haft
en välsignelserik betydelse derutinnan, att den vidgat vår
synkrets och öppnat våra ögon för det väsentliga sambandet
mellan de tre skandinaviska folken; den har befordrat
samfärdseln och tankeutbytet oss emellan; den har bidragit att visa
oss, hvad vi hafva att lära af hvarandra; den har ryckt med
sig i sin idékrets mången rikt utrustad ande, och den har
sålunda gifvit ett stort uppslag till en kommande utveckling.
Men såsom politiskt program har den egentligen gått upp
i en enda tanke: — Danmark till Eidern.
Felet låg icke deruti, att detta intresse var i första hand
Dammarks; ty om det verkligen var Danmarks naturliga och
oafvisliga intresse, måste det ju äfven, under förutsättning af
vår gemensamhet, hafva varit de öfrigas; utan felet låg deri,
att detta intresse icke kunde vara hållbart hvarken för
Danmark eller Norden. Monarkiens historiska rättsanspråk
på Slesvig måtte nu hafva varit ännu mer obestridliga, än de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
