Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5—6 - Han Forssell: Tyskland, Frankrike och Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
432 TYSKLAND, FRANKRIKE OCH SVERIGE.
voro, oförnekligt är dock, att i Slesvig bodde en af danskar
och tyskar blandad befolkning, en befolkning, som delvis
sträfvade till förening med Tyäkland. Danmarks uppgift eller
Nordens uppgift skulle hafva varit att hejda denna utveckling
och att om-nationalisera Slesvig; vår nationalitet skulle hafva
visat sin styrka genom att återvinna den naturliga gräns,
som en olycklig historisk utveckling begynt rycka ifrån
Danmark. Det är knappast troligt, att sådant hade lyckats ens
genom fredlig nationalisering; det var naturligt, att, när
militärstyrkan blef den afgörande makten, Danmark ännu
mindre skulle lyckas utföra hvad det ansåg vara sin rätt. De
senaste händelserna hafva också mer än nog ådagalagt, att
Sveriges statsmän i den afgörande stunden dömde rätt, ty
hvarken Sverige, Norge, eller två, tre deras likar dertill, skulle
hafva mäktat att i den punkten motstå Tysklands makt.
Frågan om nationaliseringen af det Slesvig, som är tyskt, och
det Slesvig, der ingen gräns kan uppdragas mellan tysk och
dansk befolkning, är sålunda afgjord, och Danmark är från
hvarje sådan uppgift befriad. Och utan tvifvel kan man om
denna uppgift, att "nationalisera" land af blandad befolkning,
säga, att dess utförbarhet måste måtte bero just af styrkan
hos den ena eller andra nationen, och att den derför för
Danmark såsom den svagare nationen var en ohållbar
uppgift. En annan fråga är naturligtvis den om det rent danska
Nord-Slesvig, som i hastigheten fick följa med; vi hafva derom
redan yttrat oss, och tillägga blott den anmärkningen, att
danske konungens sista throntal synes oss hafva gifvit en
viss glad förhoppning om dess återvinnande. Men äfven om
sådant icke blir möjligt, — har icke Danmark i Sverige
föredömet af ett land, som efter förlusten af en ohållbar
position blef starkare än någonsin genom en inro utveckling af
sin egen nationalitet? Äfven vi fingo lemna några
hundratusen landsmän i fiendens våld; vi sörjde, men vi fogade oss i
det som icke kunde förändras.
Med det sydliga och mellersta Slesvigs eröfring har sålunda
den politiska skandinavism gått under* hvars mål var att med
godo eller ondo behålla Eider såsom Danmarks gräns; ty vi
förmoda, att ingen ens i Danmark numera tänker på detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
