Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - J. W. Arnberg: Arbetarefrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
466
ABBETABEFBÅGAN.
6 på morgonen och samma tid aftonen, hvilken period af 12
timmar sålunda blef den normala arbetsdagen.
Hittills, och det bör noga observeras, hade dessa factory
acts endast varit gällande för de ofvannämda fyra stora
industrigrenarne. Lagstiftningen angående arbetsdagens längd
var endast en undantagslagstiftning, som lemnade orörda
arbetsförhållandena inom de otaliga andra grenarna af produktionen.
Emellertid hade verkningarna af arbetsdagens lagliga
inskränkning icke visat sig så ruinerande, som förskräckelsen
utmålat den. Flera fabrikanter erkände, att deras tillverkning
icke hade förminskats, enär dels arbetets intensitet under de
förra arbetstimmarne kunnat icke obetydligt stegras, dels
äfven allt mäktigare maskiner kommit produktionen till hjelp.
Följden af en dylik erfarenhet har blifvit, att denna lagstiftning
under det sista decenniet med allt mera framgång sträfvat att
öfvergå från undantag till regel, i det att från och med 1860
en mängd olika fabriksgrenar underkastats 1850 års lag, och
slutligen år 1867 genom den s. k. "extension act" i det
närmaste bela den stora industrien lyder under densamma. En
särskild lag af detta sistnämnda år bestämmer arbetstiderna
äfven inom den lilla industrien efter ungefär enahanda
grunder, och den har blifvit framkallad af den allmänna
fördömelsen öfver det slafveri hvartill särdeles unga qvinnor höllos inom
åtskilliga yrken, tillhörande mest sömnads- och lyxindustrien.
Från England hafva principerna för denna lagstiftning
öfvergått till och vunnit burskap inom de flesta andra
länder. I Frankrike födde februarirevolutionen 12 timmars-lagen,
i Österrike, Preussen, Belgien m. fl. stater gälla dylika
stadganden, och i Nordamerikas förenade stater blef slafveriets
död signalen till en stark och ofta framgångsfull agitation för
en 8 timmars arbetsdag. Hos oss stadga författningarne af
1846 och 1864, att barn under 12 år icke få i fabrik eller
handtverk användas, samt att personer under 18 år icke få brukas till
nattarbete d. v. s. från kl. 9 aftonen till 5 morgonen. Från
ekonomisk synpunkt har hvarje dylik lagstiftning rönt ett oftast
ogyn-samt bedömande, i det man förebrått densamma att utgöra ett
ingrepp i arbetets frihet, som huru välmenande ändess afsigter vore,
likväl skulle såsom hvaxje annat sådant hämna sig i främsta rum-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
