Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - J. W. Arnberg: Arbetarefrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ABBETAEEFBÅGIN.
479
v&rfva det dagliga brödet. Inför en mängd sorgliga, fakta
inom flera industrigrenar, särdeles de för qvinnor tillgängliga,
kan man icke alldeles underkänna betydelsen af dessa
klagomål, ehuru väl det måste erkännas, att arbetarne, då de vändt
sitt hat mot stycklönen, angripit verkan men icke orsaken,
och följaktligen dormed kunna intet eller endast föga vinna.
De, som i allmänhet se i arbetsföreningarna endast en
yttring af obefogad antagonism mellan arbetet och kapitalet,
åro naturligen särdeles enhälliga vid fördömelsen öfver dessa
föreningars förnämsta krigsvapen, arbetsinställelserna. De
oerhörda förluster de bringat icke mindre arbetaren sjelf än
arbetsgifvarne, de millioner arbetsdagar de förspillt, det
mödosamt samlade välstånd, de förslösat, det hat, de gjort starkare
och oförsonligare, allt detta är redan skäl nog emot dem,
oberoende af att de ofta nog varit dikterade af tygellösa
demagogiska passioner, i sin yra pockande på fordringar lika
omöjliga som förhatliga. Men trots allt detta, och huru varmt
man än må älska freden, kan man dock icke obetingadt
fördöma kriget, om dess ändamål är berättigadt och nödvändigt
samt icke annorlunda kunnat vinnas. Och huru strängt man
än må tadla de föreningar, som utan fullt berättigade
fordringar och klar insigt om sin förmåga att drifva dem igenom,
tillgripa detta förstörande vapen, får man likväl icke derför
betrakta arbetsinställelsen såsom alltid endast ett vansinnigt
förslösande af rikedom och arbetskraft. I allt fall kan man
icke bestrida arbetarens rätt, att, der intet kontrakt binder
honom, när helst honom lyster, ensam eller i massa, lemna
sitt arbete, enär detta ju endast är en yttring af arbetets
frihet, som dessutom fullt motsvaras af arbetsgifvarnes frihet att
efter godtfinnande behålla eller afskeda sina arbetare.
Unionismen, har man profeterat, måste såsom förkastlig
sä till ändamål som medel dö en snar död utan att efterlemna
någon slags helsosam frukt. Vi anse visserligen de unionerade
arbetarnes förhoppning, att växa ut till en hela verlden
omfattande fast organiserad union med gemensam uppgift att
skydda arbetets intressen, vara lika omöjlig att realisera, som
i verkligheten föga eftersträvansvärd, men vi kunna likväl
icke sätta något förtroende till denna profetia, emedan oss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
