Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - J. W. Arnberg: Arbetarefrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
480
▲kbetabxfbIgak.
synes arbetareföreningarna hafva en stor mission, hvilken de
redan, om ock under mångahanda felgrepp och förvillelser,
kraftigt sträfva att fylla, nämligen att bibringa arbetaren
kännedom af hans kraft och hans rätt, på samma gång som af
hans pligt mot sig sjelf och sina likar, att med ett ord gifva
honom den uppfostran, som ensam kan tillförsäkra honom en
bättre och tryggare framtid. Såsom uttryck af arbetets
fiendtliga ställning till kapitalet deremot hoppas vi
arbetareföreningarne snart skola försvinna, sedan de nemligen i sin mån
bidragit att förskaffa arbetaren den rikare ekonomiska utkomst
och den verkliga delaktighet i den industriella verksamheten,
som han nu fordrar, och utan hvilka en varaktig försoning af
de stridiga intressena icke kan vara att hoppas.
IY.
Man har mycket sysselsatt sig med den frågan, hvem
som skall betala den ökade arbetslönen, i fal) arbetet
verkligen skulle lyckas förvärfva sig en sådan, och svaret har i
allmänhet blifvit, att detta ovilkorligen måste göras antingen
af kapitalisten genom en motsvarande förminskning af hans
vinst, eller ock af den allmänna förbrukningen genom en
allmän stegring af varuprisen. Man har på grund deraf
framhållit, huruledes den förra lösningen af problemet måste
medföra en minskning i kapitalbildningen till förlust för samhället
och i första rummet för arbetaren sjelf, samt huru den senare
åter motverkar den välgörande tendensen hos den nyare
industriela utvecklingen, att genom minskade
produktionskostnader fälla prisen och sålunda lätta förbrukningens tunga
börda. Ur detta dilemma har man icke kunnat komma,
emedan man enligt vår åsigt begått det felet, att betrakta
den delbara arbetsprodukten såsom en viss bestämd qvantitet
Vi svara nemligen, att arbetet sjelft skall betala sin ökade
aflöning och att det skall kunna det genom sin förbättrade
qvalitet, sin stegrade produktiva kraft Arbetaren är icke
en blott arbetsmaskin af hvilken man under en viss tid kan
taga ett visst belopp arbete, hvarken mera eller mindre, och
den fixa arbetslönens största misstag är att betrakta honom
såsom sådan. Han är deremot en lefvande intelligens med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
