Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - —v—: Svenskt Språk och Rättstafning (Rydqvist: Svenska språkets lagar, Hazelius: Om rättstafningens grunder)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i Europa". — Trognare än något annat språk har
engelskan fasthållit ett historiskt stafningssätt med den påföljd, att
man måste snart sagdt lära sig uttalet af hvart ord särskildt;
så liten ledning lemna de ständigt växlande beteckningarna
för samma ljud. Hvad kan för en ljudskrift vara orimligare
än att i följande nio stafvelser: satan, far, all, was, hand,
cast, bread, reap, a ej en enda gång betecknar samma
ljud? -ough läses som -öff, eller -åkk, eller (öppet) -å, eller
långt u, men ougha, läses som kort u i Brougham (läs: brūm).
Mot ett så orimligt skrifsätt, som i själfva verket är nära
att öfvergå från europ, ljudskrift till kinesisk begreppsskrift,
hafva länge så väl språkforskare som pædagoger uppträdt
och visat så väl det oförnuftiga i själfva principen som ock
isynnerhet dess öfver all föreställning menliga följder för
undervisningen och folkets färdighet i att läsa och skrifva sitt
modersmål. Mindre fästa de sig naturligen vid den oerhörda
möda, millioner främlingar äro underkastade för att inhemta
det oundgängligt blifna verldsspråket. Om de ännu icke sett
sina bemödanden krönta med annan framgång, än att ett allt
större antal upplysta män — vi nämna blott Franklin, Max
Müller — uttalat sitt gillande af deras åsigter, så ligger
orsaken härtill dels i engelsmannens sega conservatism, men
än mera däri, att det onda här vuxit till en sådan höjd, att
dess botande knapt är tänkbart utan en våldsam kris. —
Vi hafva här en nyttig varning. Ty hvarje språk som vill
oföränderligt fasthålla ett stafningssätt, det må vara från
hvilken tid som hälst, kommer förr eller senare på samma
ståndpunkt som den nuvarande engelskan.
I Tyskland pågår för närvarande en häftig strid mellan
den fonetiska och den historiska skolan, hvilken senare,
representerad af Weinhold, här uppträder med långt större
konseqvens än annorstädes och synes åsyfta ingenting mindre än
att genom en radikal omstöpning bringa det tyska skrifbruket
på samma ståndpunkt som det engelska. Men genom denna
öfverdrift hafva de blott åstadkommit, att en mängd
framstående skriftställare — Zarncke m. fl. — nu öppet trädt
öfver på den motsatta sidan.
Äfven inom vårt språk hafva dess fleste och förnämste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
