Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - —v—: Svenskt Språk och Rättstafning (Rydqvist: Svenska språkets lagar, Hazelius: Om rättstafningens grunder)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
620 STSN8KT SPRÅK OCH RÅTT8TAPITINO.
... avvända och dylikt, med ty åtföljande benägenhet för v att
vokaliseras, så är det bättre som det är. Särskildt för till—
fället är fvt oss nyttigt, och kan nnder den främmande
stormlöpningen’ pä vårt stafsätt tjena till fana för dem, som
nitälska för Svenska bruk och traditioner". Mot dylika skäl
finna vi för vår del intet, att svara. Hvad beträffar det
danska vis vokalisering, så bör hon visserligen, om hon blir
allmän, förmå danskarne att utbyta ø motw, men icke hindra
oss, som hafva det allra renaste t?-ljud att utbyta f mot v.
Beror förhållandet i danskan icke på en öfvergående
tillfällighet utan på en verklig ljudlag*), och ligger denna
ljudlag, ännu fördold, äfven i vårt språks innersta kynne, så
skall han ock en gång framkalla samma ombildning i
svenskan, vi må skrifva f eller v, ty ljudlagar äro naturlagar
och såsom sådana verka de oberoende af mänskliga
öfverenskommelser.
I sin kritik af mötets förslag framhåller Rydqvist städse
och med stort eftertryck, att de nya skrifformerna äro "aldrig
förr skådade", "för Svenska ögon i hög grad stötande",
"underliga", "lustiga" o. s. v. Klart är, att hvaije ny sed skall
i böljan förefalla främmande, och att, då man ett par hundra
tusen gånger sett och skrifvit der, af o. s. v., det faller sig
så naturligt att säga, att där, av är "fulare"; men vi våga
tro, att bland Rydqvists så väl som denna tidskrifts läsare
det knapt skall finnas någon, för hvilken icke vid närmare
eftertanke hela tomheten af dylika invändningar skall ligga
i öppen dag.
En omständighet, som kanske mest faller läsaren i ögo-
*) Att så är synes ganska sannolikt. Inom den lettiska
språkgrenen —t i Kurland — ljuder w allmänt som u t. ex. tew’ dig,
taws din, sew sig (läs téu, tåus, séu). Rumänisk an — kring nedra
Donau — förvandlar, liksom proven^alskan, lat. v i ordslutet
efter vokal till u t. ex. riou ny (lat. növ-us); — i ord af annan
härkomst står v i slutet kvar i skrift, men ljuder än som t) än
som f t. ei. bolnav sjuk. Äfven det böhmiska slutande v har
i några östliga distrikter vokaliserats till u. Att skrifformen icke
hindrar uttalets ombildning, visar oss det gaeliska bh, som, först
förvandladt i det allmänna uttalet till v, nu i några högskotska
trakter ljuder som u.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
