Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - H. Annerstedt: Något om våra jernvägsbyggnader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
638 något om våba jernvågsbyggnadkb.
måste de ovilkorligen lftra sig att mera t&nka och handla för
sig sjelfva, och endast lita på sig sjelfva. Låt vara att
mycket af deras arbete blefve illa användt, eller rent af
förspil dt; sådant kunde nog blifva fallet; men en dylik förlust
mer än motvägdes af den erfarenhet, och framförallt sjelftillit,
som måste utvecklas under sjelfverksamhet på eget ansvar.
Denna nödvändighet att lita på sig sjelf och tänka för sig
sjelf måste ovilkorligen äfven utveckla en större personlig
arbetsförmåga hos hvarje individ inom folket.
Statens ingripande måste vidare hindra
associationsandans fria utveckling. Alla våra spridda krafter böra ju förena sig;
en och annan kan ensam och på egen hand bedrifva
vinstgifvande arbete, men de flestaäro nödsakade att slå sig tillsamman
för att gemensamt åstadkomma något företag, der de kunna
använda sina krafter. Nu förqväfves hos oss i hög grad
detta behof att förena krafterna, då staten uppsamlar dem;
vi vänja oss ifrån att på egen hand åstadkomma gemensamhet
i industriela företag. Dèt alstras en hjelplöshet inom landet,
derigenom att staten ej blott tänker ut och utstakar arbeten
åt oss, ej blott ihopsamlar och leder oss, utan äfven hjelper,
och understödjer oss i våra förehafvanden; sådant sätter oss i
viss grad i jembredd med hjon.
Allt detta gör vårt arbete otacksamt i mer än ett afseende;
vi finna, att det anlitas ej blott för våra egna behof utan
äfven för att underhjelpa andras arbete. Det kan lätt
alstra en känsla af oförrätt hos menniskor, att de se resultatet
af sitt arbete användt för andra, och ofta på ett sätt och för
ändamål, som de ej gilla. Denna orättvisa kännes måhända
ännu mer i ett fritt land, der folket anser sig sjelft förfoga
öfver sina inkomster, än i ett välstyrdt land, der man väntar
allt af regeringen. Man anser sig stå under förmynderskap
af en majoritet, som använder de gemensamma inkomsterna
äfven emot önskan hos en ganska stark minoritet. Ser denna
minoritet, att statens medel ej anlitas för annat än rent
allmänna ändamål, så behöfver förmynderskapet ej blifva
förhatligt; men finner den sitt eget arbete taxeradt för att göra
andras mera lönande, så skall den gerna anse sig lida orätt.
Och denna känsla af orättvisa kan ej annat än motverka ar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
