Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - H. Annerstedt: Något om våra jernvägsbyggnader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGOT OM VÅfiA JERNVÅG8BYGGNADEB. 539
betslusten hos menniskor; för att vilja och kunna arbeta med
lust, måste man ju vara säker att sjelf få draga vinsten af
sitt eget arbete. Låter man dem, som förkofra sig, ej
behålla vinsten sjelfva, utan utdelar den åt andra, så
borttager man en af de mäktigaste drifiQedrarne till arbete.
Yi kunna också lätt finna, om vi se oss omkring, huru
liten företagsamhet råder i Sverige, helst när det är fråga om
att handla gemensamt. Man tyckes knappast sätta i fråga
möjligheten af att få i gång ett större företag utan statens
mellankomst; der skall vara litet hjelp till allting från att
bygga en jernväg till att gräfva ett dike. Och det är ej
endast af brist på företagsamhet man tvekar, det är snart sagdt
af nödvändig försigtighet; man vet, att om man sätter i gång
något arbete af sådan art, att det kan komma i fråga till
statsbidrag, utan att sjelf skaffa sig sådant, får man ändå vara
med om att betala dylika på alla andra håll; då förefaller
det ju rent af oklokt att bölja, förr än man försäkrat sig om
sin del. Bygger någon sin egen jernväg utan hjelp, och
derigenom höjer sin egendom i värde, så att den inbringar mera
och sätter honom i stånd att utvidga sig, så har han att betala
mer än förr till de allmänna •utgifterna; och så länge en del af
dessa utgå för understöd till arbeten, kan han tänka sig att*
hans inkomst skall beskattas ännu högre, ju mer den tilltager;
ty der ropas på Igelp från alla håll. Då tvekar han ju gerna
att böija, förr än han också fått något för sin egen del.
Det ligger i sjelfva verket en stor orättvisa emot arbetet
uti hela vårt förfaringssätt. Yi tveka ej att på ett
godtyckligt sätt fördela egendomen i landet, taxera den ena för att
höja den andra i värde; vi göra det ena arbetet mera lönande
på bekostnad af det andra; skaffa förmåner åt vissa trakter,
för hvilka andra få betala. Yi hämma den naturliga
kapitalbildningen för att åstadkomma en onaturlig; återhålla
utvecklingen på ena hållet, för att underlätta den på det andra.
Yi bryta genom detta vårt häfdvunna förfaringssätt så öppet
mot de allmänt gällande lagarne för arbetet, att detta aldrig
kan taga någon riktig fart, förr än vi komma in på en ny
väg.
H. Annerstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
