Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRIDEN OM KRISTI GUDOM.
545
Af läran om Kristi föruttillvaro, med hvilken hans evighet
och karakter af att vara oskapad sammanbindes, drager Biskop
Beckman den slutsatsen, att Kristus icke var någon annan
än Gud sjelf, som på en viss punkt i mensklighetens
utveckling inträdt i sinneverlden eller antagit mensklig natur och
menskliga egenskaper. Då nu äfven Hr Rydberg i sitt
första religionsvetenskapliga arbete anfört Kristi præexistens hos
Gud, innan han inträdde i sinneverlden, såsom en af Nya
Testamentets läror och dcijemte förklarat, att Kristus är så långt
ifrån att i sitt præexistenstillstånd anses vara ett
öfvermensk-iigt väsende, att han just betraktas såsom den sanna
menniskan, såsom mensklighetens prototyp och ideal, så kunde Hr
Rydberg med skäl taga frågan om Kristi præexistens till
utgångspunkt för en närmare utveckling af den uppfattning af
Kristi person, hvilken redan blifvit antydd i författarens första
arbete och hvilken der utgjorde den positiva fyllnaden till det förut
vunna kritiska resultatet. Såsom vi redan nämnt, stöder Hr
Rydberg denna sin utveckling hufvudsakligen på Paulus och
Ebreer-brefvet, hvaremot ban icke på ett fullständigare sätt uppvisar
identiteten af den Paulinska kristologien och den Johanneiska.
Den första fråga, som Hr Rydberg härvid hade att
undersöka, var den, huruvida, enligt Skriftens lära, præexistensen
uteslutande tillkommer Kristus, eller huruvida den är
gemensam för alla menskliga individer. För att bana sig väg till
besvarandet af denna fråga, söker Hr Rydberg först och främst
visa, att tron på menniskoandens tillvaro före jordelifvet var
på Jesu tid allmänt utbredd bland Judarne och omfattad icke
blott inom den judiskt-alexandrinska philosophien, hvars
förnämsta representant Philo var, icke blott af Therapeuter och
Esseer och andra judiska sekter, som trodde på själens
odödlighet, utan äfven af folkets- massa eller mängden af de
mindre bildade. Såsom bevis derpå anför Hr Rydberg äfven
åtskilliga yttranden i Evangelierna, hvilka skulle vara
oförklarliga och meningslösa, så vida icke läran om
præexistensen varit på Jesu tid en allmän folktro.1) Derjemte
söker Hr Rydberg ådagalägga, att den ifrågavarande läran stod
’) Y. Rydberg, p. anf. st. ss. 206 -209.
Svensk Tidskrift.
35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
