Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Axel Nyblæus: Striden om Kristi Gudom mellan V. Rydberg och Biskop Beckman. III—V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
546 STRIDEN OM KRISTI GUDOM. x
i närmaste sammanhang med hela den åsigt af förhållandet
emellan den andliga och den sinliga verlden, som utgjorde
produkten af judeadomens beröring med den grekiska
bildningen, särskildt Platonismen.l) Enligt denna åsigt kan
menniskoanden icke antagas uppkomma på samma gång som den
lägre sinliga natur, med hvilken han i vårt närvarande lif
är förenad. Under det att den sinliga naturens uppkomst
förmedlas genom våra föräldrar, så har menniskoanden
omedelbart sitt .ursprung i Gud. Menniskoandens inträde i
sinneverlden och lif inom denna är ett vilkor och medel för hans
utveckling emot sitt mål.
Denna redan förut gifna åsigt af förhållandet emellan
det andliga och det sinliga erhåller inom kristendomen sin
fullkomliga utveckling och uttalas på det bestämdaste af
Ebreer-brefvets författare och Paulus. Bägge uppdraga en skarp
gränsli-nea emellan andens ursprung och menniskans sinliga natur samt
de genom den jordiska födelsen förmedlade relationerna,
uppkomsten ur en viss slägt, en viss nationalitet. Sålunda
betecknas i Ebreerbrefvet Gud såsom andarnes fader i
jemförelse med de jordiska fäderna såsom vårt kötts fäder.
Paulus kallar sig sjelf "efter köttet Israelit, efter anden Guds
barn och Kristi medarfving", och talar om Israeliterna såsom
"sina fränder efter köttet". En dylik motsättning hade
tydligen varit meningslös, om man antagit, att aflelsen gifver
upphof icke blott åt det kroppsliga och animaliska (psykiska)
hos menniskan, utan äfven åt hennes andliga substans; ty i
sådant fall vore vårt kötts fäder äfven vår andes. 2)
Menniskoanden är sålunda, enligt Paulus och Ebreerbrefvets
författare, ett himmelskt väsende eller — såsom Paulus
uttrycker sig — "Guds ande gifver med vår ande vittnesbörd, att
vi äro Guds barn", "Guds slägte". I öfverensstämmelse med
denna åsigt om menniskoanden står ock Pauli förklaring,
att anden är iklädd kroppen och skall åter afkläda sig
densamma, för att i en annan lifsform erhålla en med sitt väsen
mera adeqvat lekamen "en himmelsk", "en andlig", "en evig
i himlarne". Samma åsigt framträder ock i den bild, enligt
>) V. Rydberg, p. anf. st. ss. 227, 231—235.
z) V. Rydberg, p. anf. st. ss. 214 o. f,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
