Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Axel Nyblæus: Striden om Kristi Gudom mellan V. Rydberg och Biskop Beckman. III—V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
550 STRIDEN OM KRISTI GUDOM. x
trerar sig. Likasom Adam är vår köttslige stamfader, genom
hvilken menniskoslägtet inträdde i sinneverlden, så är Kristus
vår andlige stamfader. Likasom genom den förste Adam synd
och nöd kommo i verlden, så skola nåd och lif komma
genom den andre Adam. Såsom vi burit den förres bild i
sinlig lekamen, så skola vi uti en andlig lekamen bära den
senares. Och såsom genom den förre det oförgängliga blef
iklädt förgänglighet, så skall genom den senare det
förgängliga iklädas oförgänglighet. Kort sagdt: genom Kristus skola
hans menskliga bröder frälsas från det onda och föras till
aktuel lifsgemenskap med Gud. Möjligheten af denna
Kristi andeliga makt, möjligheten för honom att utgöra
utgångspunkten för mensklighetens andliga pånyttfödelse, kan
icke förklaras blott ur det sätt,t hvarpå han fullgjorde sitt
verldshistoriska kall, ur hans segerrika kamp med
sinneverldens pröfningar, hvilka äfven han måste genomgå, utan måste
ytterst bero på sjelfva det kall, som tillhörde honom, d. v. s.
på hans ursprungliga väsensbeskaffenhet och derigenom gifna
ställning till menskligheten i det hela; ty deraf måste hans
uppgift såsom menniska och hans förmåga att lösa denna
uppgift vara betingad. Denna Kristi ställning till
menskligheten i det hela uppfattas af Paulus på ett fullkomligen
idealistiskt och rationelt sätt samt lemnar ock derföre intet
stöd åt den ortodoxa kristologiens äfventyrligheter.
Menskligheten, säger Paulus, är en "andelig lekamen" eller ideel
organism, i hvilken vi alla äro lemmar eller organer, och
hvars centrum eller hufvud Kristus är, likasom Gud är Kristi
lifsgrund och hufvud (Rom 12: 4 ff. Eph. 4, 11 o. ff.)2)
Men är Kristus centrum i mensklighetens ideela organism,
så följer deraf, att alla menniskoandär ifrån begynnelsen eller
före grundläggningen af sinneverlden (kosmos), d. v. s. ur-’
sprungligen præexistera i honom eller bestå såsom momenter
i honom, så att han med rätta kan sägas i sig bära
andeverldens fullhet (nXrjQæfjia) eller vara den universella
menniskan (Eph. 1: 3 o. ff. Kol. 1: 15—19. Rom. 8: 29).
’) V. Rydberg, p. anf. st. s. 224.
V. Rydberg, p. anf. st. ss. 218 o. f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
