Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Claes Annerstedt: Svensk Häfdateckning. (C. G. Styffe: Bidrag till Skandinaviens historia)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
8VEN8K HÄFDATECKNING.
Den stora svårigheten vid en skildring af unionstidens historia
är att göra rättvisa åt bägge sidor, att komma ihåg, att äfven
om Sveriges strid mot Danmark var en kamp för dess yttre och
inre frihet, funnos dock historiska traditioner och åtskilliga fördrag,
som kunde å andra sidan åberopas, för att gifva Danmarks
bemödanden att ånyo intvinga Sverige i unionen ett bättre utseende än
det af rent underkufvande. Och det var under skygd häraf, som
våra våldsamme och äreförgätne stormän drefvo sitt spel. färdige
att kasta sig på den sida, som lofvade friaste utrymmet för deras
sjelfsvåld och maktbegär. Men som något mer än en mildrande
omständighet vid bedömandet of de svenskars handlingssätt, hvilka arbetade
för unionen, kunna efter 1448 dessa fördrag ej åberopas. Den
uionarkiska unionen blef genom Erik af Pommern förstörd. Var
redan det en olycka, att den förste unionskonungen var en utländing,
så blef det en så mycket större, att han var en bland de sämste
regenter Norden egt. Genom honom fick det unionela
konungadömet ett sår, som aldrig hann helas. Margaretas stora skapelse
kom i sin utveckling endast att göra klyftan mellan folken större,
ün den någonsin varit. För Engelbrekts och svenska allmogens
svärd föll den monarkiska unionen sönder; från don stunden och
sedan det nationella Sverige gifvit sig en konung i Karl Knutsson,
måste den union, som för framtiden kunde komma i fråga, blifva
en aristokratisk, som gjorde magnaterne till regerande herrar och
konungen till föga mer än ett verktyg i deras händer. Sådan var
den redan under Kristoffer; det var en dylik, man längtade efter
under Karl Knutsson och som man lyckades införa genom Kristiern I.
Men det var ock detta, som det svenska folket kände. Med riktig
instinkt förstod det, att frågan nu mer var att välja mellan ett
sjelfständigt Sverige med en regerande konung och ett fritt folk å
ena sidan och å den andra ett utländskt öfvervälde och
aristokratiskt förtryck. Okunnig som denna allmoge var och derför
hastigt följande första intrycket, förste ledare, som utgaf sig för
frihetens vän, blef den ofta missledd, ofta ett verktyg blott för
aristokratiska individers egoistiska planer. Men dess frihetskänsla
försvagades aldrig och fann slutligen rätta vägen. Det var detta
folk, som återinsatte Karl Knutsson på Sveriges thron och som
efter hans död öfverflyttade på Sturarne samma trofasta hängif-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
