Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK HÄFDATECKNING.
25
venhet.*) Det förblef detsamma, äfven när de stormän som ställde
sig på dess sida, vacklade eller gingo öfver. Med rätta säger
ock derför författaren, att "man måste kalla detta parti det
patriotiska, om ock slägtintressen och andra mindre ädla motiver
stundom äfven på denna sida voro bestämmande."
Mörka falla skuggorna öfver den svenska aristokratien i detta
tidehvarf. Det kan ej längre förnekas, att hos de allra flesta
fosterlandskärleken, om der funnits en sådan, tystades ned af de
enskilda passionernas våldsamma storm. Itoflystnad eller maktbegär
voro de egentliga drifljädrarne och gjorde dem till förrädare äu mot
den ene än mot den andre konungen, som de svurit trohet. Främst
bland alla reser sig gestalten af Jöns Bengtsson, svenska kyrkans
öfverhufvud och i denna egenskap framför alla kallad att förkunna
fridens och förlåtelsens evangelium. Hans hela lif var dock
uppfyldt af de hätskaste strider, hvilkas upphofsman och själ han sje
var, och en liden oförrätt har han aldrig glömt eller förlåtit.
Gång på gång smidde han i mörkret förrädiska anslag mot Karl
Knutsson, för att slutligen gifva äfven Sverige skådespelet af en
prelat, som utbytte stafven och biskopsskrudeu mot svärdet och
harnesket. Det var en högre vedergällning, att han slutligen
måste, fördrifven från sitt stift, hatad af de flesta och knappast
saknad af någon, åtminstone ej af sitt eget kapitel, utandas sin
sista suck vid fosterlandets yttersta gräns.
När kyrkans förnämsta representant var sådan, kan det ej
förvåna någon att bland de verldsliga stormännen finna honom
värdiga likar. Med smärta och harm läser efterverlden bedrifterna
af en Magnus Gren, en Thure Thuresson Bjelke ra. fl.; men man
kan knappast vänta bättre af män, i hvilkas led mer än en fans,
som, ehuru medlem af rikets råd, ej kunde läsa innantill, och i
hvilkas ögon sjöröfveriet var en ädlingen värdig sysselsättning.
Förtroendet för dylika män kostade Karl Knutsson först Gotland,
*) Bland de många bevis på denna genomgående antiunionella
sinnesstämning hos folket, som arbetet dragit i dagen, synes oss de
märkligaste vara de trenne brefven af 146G (bilagorna n. b2, 83 och 85).
Beslutsam och farlig var den allmoge, gent emot hvilken en medlem
af ätten Oxenstierna erkänner sig maktlös och besvärjer sin kusin,
den nackstyfve ärkebiskopen att "för vår herres hårda döds skull,
betänka och betrakta sitt eget och alla sina vänners bästa och bestånd."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
