Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Claes Annerstedt: Svensk Häfdateckning. (C. G. Styffe: Bidrag till Skandinaviens historia)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
8VEN8K HÄFDATECKNING.
perlan i Sveriges krona, sedan det norska riket och slutligen äfven
den svenska thronen. Att de 12 rådsherrarne år 1450 i
Halmstad förrådde ej blott sin konuugs, utan äfven sitt fosterlands ära
och intressen förklaras deraf, att de ej ryggade tillbaka för något
\ steg, om de blott derigenom kunde försvaga Karl Knutssons makt
och förflytta regeringens tyngdpunkt öfver i sin krets. Man kunde
icke glömma eller ursäkta, att han ej afgifvit någon valkapitulation,
såsom Kristoffer, och derför efter Sveriges gamla lag förfogade
öfver länen med en konungs fulla rätt. Deraf föddes förräderiet
i Halmstad, den stora Westgöta sammansvärjningen af 1452 och
alla dessa smärre anläggningar, som gjort mindre väsen af sig9
men alla samman verkat att undcrgräfva Karl Knutssons thron.
Derför satte man oj kronan på Kristierns hufvud, förr än han
bundit sina händer genom en försäkran, som gaf rådet så stora
rättigheter som någonsin; rikets slott och län skiftade man sig
emellan som segerns rättmätiga lön. Sådan var den gyllene frihet,
som Jöns Bengtsson och hans vänner förespeglade folket, när de
1457 grepo till vapen. Det föll sig då ej svårt att 1463
framkalla en resning mot Kristiern, såsom förut mot Karl, sedan den
förre trott sig kunna och böra häfda kronans rätt. Visserligen
var det blott en mindre faktion, representerad af Wasa- och
Oxen-stierna-ätterna, som drog svärdet, men de förstodo mer än väl
att söka sitt rätta stöd i Sveriges allmoge, och derför segrade de,
ehuru blott för att se det farliga vapen, de användt, vända sig
mot dem sjelfva, då folket enhälligt kallar kung Karl tillbaka. Men
det var ej de stores mening att så se sitt lyckade verk gå öfver ända;
mot den farliga förbindelsen mellan allmogen och den infödde
konungen koaliserade sig nästan hela stormannaintresset och i nära trenne
år var Sverige utan konung, under det skilda aristokratiska partier
sletos om återstoderna af den kungliga myndigheten. De trenne
åren lärde Sverige, att dess ständiga fruktan för ett herrarnes
rege-mente varit alltförväl grundad. Då om någonsin var det en
verklighet, att lag satt i spjutstångs ända;*) och det gick så långt,
att en dansk ätt, de mägtiga och kraftfulla Axelssönerna, för en
*) Det är betecknande för åren 1464—67 eller tiden för den
aristokratiska republikens kulmination, att man ej känner ett enda dombref
af riksföreståndare eller råd för denna tid (s. CLXXXV).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
