Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
SVENSK HÄFDATECKNING. 28
som motarbetat haiis val och hade allt att vinna af hans fall. Icke
ens de vådligaste stämplingar kunde riktigt öppna hans förblindade
ögon, likasom han ej vågade eller förstod att straffa med allvar,
der ett afskräckande exempel varit af nöden. Han blott lockade
till uppror derigenom, utan att skrämma någon. Följden var, att
under det han försummade folkets tillgifvenhet, kom han de store
icke ett steg närmare, och vid första sammanstötning halkade kronan
af hans hufvud. Och hvartill hade han då egentligen gjort sig
skyldig? Så vidt man kan se, till ingenting annat, än att han regerat
efter Sveriges lag, som lade länen i konungens hand, något som
de store fast beslutit att göra en ändring i. Ty hela berättelsen
om haus stora räfst med kyrkan af 1454 är nu ur historien
utstruket Hela åtgärden var blott ett återupplifvande af den högre
rättsskipningen, och allt hvad man känner om dessa räfstetings
verksamhet, talar för, att kyrkans rätt snarare sattes framför än
efter kronans och den enskildes. Men för prelaterna var blotta
grundsatsen af den verldsliga domsrättens ingripande i den andliga
egendomen ett helgerån, som berättigade till uppror. Det går
ungefär på samma sätt, när man träder närmare öfriga anklagelser
mot Karl Knutsson, så att vi af fullaste öfvertygelse instämma i
författarens åsigt, att han "hade i jemförelse med sina medtäflare
varit en god konung".
Åtminstone är detta lätt att finna, om vi vid hans sida ställa
bilden af en Kristiern I, hvars karakter med all dess dubbelhet, genom
tyska skrytsamhet, penninglystnad och fullkomliga brist på blick
för sina vigtigaste intressen författaren nästan med en viss
förkärlek tecknat. Hvilken dager sprides ej öfver hans svekfulla
uppträdande i Gotlands-frågan 1448 och 1449, öfver de hemliga
förberedelserna till krig år 1451 och så undan för undan? Man
har ansett Rim-Krönikans starka beskyllningar för girighet som
foster af en naturlig öfverdrift och särskildt erinrat om, att unionens
intresse kunde erfordra utgifter och ansträngningar, hvilka för det
enskilda riket ej genast framträdt i sådan dager. Men äfven med
största möjliga afräkning härför qvarstår dock en tillräckligt lång
lista på alla de besynnerliga sätt, Kristiern användt att utpressa
penningar. Ena gången så godt som plundrar han påfliga legaten,
den andra fordrar han af allmogen vissa vargskinn för hvarje härad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
