Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 VENS K HÄFDATECKNING.
29
eller ock penningeersättning, under det han förbjuder dem att
begagna jagtredskap, än upptar han län i Wadstena, som aldrig
blefvo betalta, än bortför han till Danmark hela den rika skatt,
k. Karl efterlemnat i hemligt förvar i Stockholm, som ensam var
stor nog att hafva kunnat betäcka en del af den Holsteinska skulden.
Väcker detta handlingssätt vfir leda, så äro åter det oförsynta
skryt och de vidunderliga lögner, hvaraf hans bref till främmande
furstar öfverflöda, egnade att framkalla ett rättmätigt löje. Sveriges
rike skildras som så stort, att det gränsade till Turkarnes och
Thrakernas områden; antalet af socknar i de tre länderna höjes,
genom det obetydliga tillägget af en nolla i slutet, till den nätta
summan af 40,000, så mycket oförskämdare, som Påfliga stolen
säkerligen kände denna sak vida bättre än han. I ett af brefven
skildras Karl Knutsson som en man, "hvilken rigtar dolken mot
de sina, plundrar undersåten, roffar af egna slägtingar och
bakslagt pungslår utlänningen". Som vårdare af trenne rikens yttre
och inre sjelfständighet har Kristiern fått sin dom genom den
noggranna skildring, författaren gifver af hans politik gent emot
Hansestäderna, rörande hvilken han ansluter sig till detta Allens
förkrossande omdöme: "Det gifves knappast någon dansk konung
under hela den tid Hansestädernas magt har hotat Norden, som
visat en större brist på klokhet och en mera ovärdig svaghet".
Och huru fredligt sinnadt, huru undfallande visar sig icke på hans
tid detta förbund, som 100 år förut skrifvit nordens konungar
lagar och ännu i sitt fall i följande sekel bar på tanken om ett
oinskränkt välde i Östersjön. Nu vågade det icke på kongressen
i Lübeck 1469 uppträda som skiljedomare, ehuru, de stridande
sjelfva anhöllo derom, utan föll tillbaka med de orden; "vi äro
dertill för svaga, ty saken är tung och svår; det gäller ju ett helt
konungarike. *)
Genom unionsregenternas uselhet och aristokratiens egoism
och brist på fosterlandskärlek, för att ej tala om en mängd andra
inverkande omständigheter, har Kalmarföreningen långt mera skadat
ån gagnat Nordens gemensamma sak och i sin olyckliga utveckling
födt till verlden ett folkhat, som förut knappast existerade. Det
—i-
♦) Se Bilagorna s. 276.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
