Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Hans Forssell: Napoleon den I:ste och Franska Revolutionen. I. (Lanfrey: Napoleon I:s Historia; Barante: Nationalkonventets Historia)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54 NAPOLEON DEN l.:BTK OCH FBANRKA REVOLUTIONKN.
att säga. Han lider också påtagligen af den närsynthet, som
alltid vållas af dylika trosöfvertygelser. Så långt som hans synkrets
når, ser han skarpt och uppdagar genom sin noggranna kännedom
en mängd förr okända ting, men allt hvad som ligger bortom denna
synkrets fins för honom icke till, och man är dessutom ofta frestad
att anklaga honom för att med vett och vilja hafva förbisett det,
som var af beskaffenhet att icke kunna undgå honom. Mycket
förklaras deraf, att den bonapartistiska tron, såsom naturligt var,
äfven medförde en förvirring i de moraliska begreppen; men man
kan understundom icke undertrycka den tanken, att der icke den
moraliska känslan kunnat tystas, hafva fakta i stället blifvit tystade.
Alltnog, för Bignon är nästan allt, hvad Napoleon gjort, väl
handladt; man får leta med godt synglas för att upptäcka en ärlig
förkastelsedom. Endast mot slutet af sin bana har hjelten väckt
häfdatecknarens ogillande; men det är nästan mer ett beklagande
än ett tadel: Napoleon har detroniserat Napoleon derigenom, att
han förledd af framgången och af sin karakter har envisats att
vilja allt eller intet. Det är nästan först år 1813, som Bignon ser
hans "fausse route": då borde han hafva vändt om inför
omöjligheterna, då borde han hafva tagit de förmånliga fredsvilkor han
kunnat få. Och ännu då var det likväl, såsom Bignon framställer
händelserna, mer yttre tillfälligheter och olyckor, som störtade
honom, än någon i systemet inneboende synd. Hos den, som så
dömer öfver det, som faller inom klokhetsberäkningarnas område, kan
naturligtvis icke finnas något sinne för de domslut, som bero på en
helt annan idé om rätt och orätt.
Vid 1845 begynte äfven Thiers’ storartade arbete, Histoire
du Consulat et de 1’Empire se dagen. En hvar känner, hvilket
oerhördt uppseende denna bok har väckt öfver hela Europa. Den
har blifvit firad såsom den nyare tidens största epopée, och dess
inflytande på tänkesättet hos de bildade klasserna och på
uppfattningen af Napoleon har varit af oberäknelig vigt. Onekligen
besitter ock detta arbete några af de väsentligaste vilkoren för
en hjeltesaga: i främsta rummet har det hjelten och hans
lysande bedrifter, så ock den entusiastiska beundran, som berättaren
sjelf måste ega för att draga läsarne med sig; här finnes ock ett
visst mästerskap i berättarens konst, som åt framställningen gifver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
